Danmark köper 27 stycken F-35 JSF för 20 miljarder DKR

Efter cirka 10 år av dansk ångest och hopplöshet presenterades den 5 maj äntligen den danska regeringens beslut om vilken avlösaren till F-16 kommer att bli – det är en suverän vinnare, enligt den danska vetenskapen – Lockheed Martins F-35A Lightning II.
Statsminister Lars Løkke Rasmussen (V) och försvarsminister Peter Christensen (V) berättade att regeringen, innan förhandlingarna i Folketinget, kommit fram till att Danmark ska köpa 27 stycken stridsflygplan av typen F-35A Lightning II Joint Strike Fighter för cirka 20 miljarder DKR. F-35A anses vara världens förnämsta smygflygplan och klassas som femte generationens flygplan, men med kostnader som sprängt alla gränser.

Symtomatiskt kom det danska beslutet strax före det nordiskt-amerikanska Washingtonmötet 13 maj och i tid före NATO toppmöte 8-9 juli. En samstämmig analys från danska politiker och journalister är att Danmark med köpet av amerikansk högteknologi också köper inflytande i Washington.

Svenska Försvarets Forskningsinstitut, som är regeringens officiella underrättelsekälla, har under många år kraftfullt varnat nordiska politiker för det snabbt växande ryska militära hotet och pekat på behovet av nordiskt samarbete. Norge och Danmark har i ett flertal beslut under senare år valt en annan linje och det är fullt möjligt att dessa beslut förmodligen försvagat NATO:s och partnerländerna Sveriges och Finlands gemensamma operativa förmåga i det skandinaviska operationsområdet snarare än att ha förstärkt den.

I slutstriden om det danska stridsflygplansköpet fanns också Boeings F/A-18E/F Super Hornet samt BAE Eurofighter/ Typhoon med. Dessvärre fanns inte Saab JAS 39 E/F med i slutstriden, av okända och tvivelaktiga skäl. Saab lämnade uppköpsförhandlingarna 2011. Man kan fråga sig om det ens funnits minsta lilla diskussion om det nordiska säkerhets- och försvarsarbetet i det danska beslutet? Varför dög inte Gripen? Inflytande i Washington är viktigare än samarbete och ekonomi. Franska Rafael svarade inte ens på den danska Request for Information.

Att kostnaderna för 27 stycken F-35 inte är så mycket högre än kostnaderna för 30 stycken JAS 39 E Gripen (omkring 30 miljarder SEK) kan förvåna med tanke på de stora kostnader det varit i att utveckla Joint Strike Fighter. Enligt Joint Strike Fighters kontor har F-35A sjunkit i pris till 90 miljoner US $ per flygplan.

Att Gripen slår F-35 i operativa kostnader – d.v.s. kostnaderna för vad ett stridsflygplan kostar i vardagslag och under en hel livslängd, har inte presenterats i det danska beslutet. Vi vet dock att kostnaderna per flygtimme för F-35 för tre år sedan angavs ha varit ca fyra gånger högre än för JAS 39E.

Kostnader per flygtimme; Källa: Janes
JAS 39 E cirka US $ 4 750/flygtimme
F-16MLU cirka US $7 000/flygtimme
F/A-18E/F cirka US $12 000/flygtimme
Rafale cirka US $16 000/flygtimme
Eurofighter cirka US $18 000/flygtimme
F-35A cirka US $21 000/flygtimme
F-35B och C cirka US $31 000/flygtimme

Priset på F-35 har sjunkit avsevärt jämfört med för hur det såg ut för några år sedan. Orsaken tros finnas i Joint Strike Fighter Program Office som är en grupp med en strävan att skapa en effektiv familj med F-35A, -B, och -C med sina signifikanta olika uppdrag och resursbehov. Överlåter man istället detta program till alla dem som kommer att flyga med F-35 i respektive F-35 länders försvar bidrar man till en mer korrekt kostnad och att inriktningen av ansvaret och ansvarsskyldigheterna tillfaller användaren. Eliminerar man F-35 gemensamma programkontor och navet i en gigantisk verksamhet som sträcker sig över tre amerikanska kontinenter och 12 nationer, kan man spara mycket pengar som kan ge ännu billigare stridsflygplan.

De danska F-16 planen har fungerat väl under de 37 år som de har varit i operativ tjänst i det danska flygvapnet – som bomb-, spanings-, attack- och jaktflygplan. I flera internationella uppdrag, har danska F-16 plan totalt fällt tusentals precisionsstyrda bomber. Enbart under kriget i Libyen fälldes det nästan 1 000 precisionsstyrda bomber av typen GBU-12. Det finns knappast någon anmärkning på att civila mål skulle ha skadats.

27 stycken F-35 ersätter inte numerärt de nuvarande 48 stycken danska F-16 + 14 reservplan, vilket ska vara klart före 2025. F-16 gångtidsförlängning i MLU programmet har varit en succé men räcker inte till längre. Tillgängligheten på F-16MLU har den sista tiden varit på en mycket låg nivå samtidigt som rekryteringen av piloter och flygtekniker inte har förbättrat läget – en situation som varit alarmerande i de flesta Natoländer och även i USA de senaste åren.

Luftförsvaret av sydöstra Östersjön med Bornholm, Grönland med dess arktiska område samt Färöarna med Nordsjön kräver stora resurser. Man kan därför fråga sig om Danmark har passerat gränsen för hur mycket man kan minska i antal på flygplansflottan? Sak samma gäller för Nato. Hur mycket resurser det går för att skydda alla fartygskonvojer i kris eller krig? Till och med US Navy har begränsade resurser och en aktuell fråga inför NATO:s toppmöte i juli är om NATO:s medlemsstater kommer att ta ett större ansvar för sina respektive försvar själva utan att be USA om hjälp i en krissituation.

Att förklara skillnaden mellan specifikation och stridseffekt mellan stridsflygplan skulle ta en orimligt stor plats försöka reda ut här – det är inte så enkelt att jämföra flygplan. Många detaljer utelämnas ofta i jämförelserna beroende på att de antingen är hemliga eller för komplexa att förklara. Även om det ena stridsflygplanet har en modernare teknik än det andra så är piloten, teknikerna, operatörerna och den pilotanpassade omvärldsbilds-presentationen allra viktigast. I den hävdar sig till exempel JAS 39 Gripens operativa personal minst lika bra som alla andra stridsflygplan i den nya generationen – de marginella skillnaderna går knappast att räkna på.

Det inre vapenlastutrymmet i F-35 är begränsat till fyra vapenbalkar varav minst två måste vara anpassade för AIM-120 AMRAAM för egenskydd. Utöver denna last på F-35 kan vapenbalkar appliceras på vingarna. Då kan de danska F-35 piloterna definitivt glömma stelth(smyg)förmågan och möjligheter kunna undgå mycket avancerade fientliga luftvärnsrobotar (typ S-300, -400 och -500, Pantsir m.fl).

Smygförmågan har F-35 möjligen endast rakt framifrån, flygplan mot flygplan, utan egna externt hängda vapen. I realiteten är smygförmågan marginell och knappt mätbar. Med telekrigsutrustning i stridsflygplanen är sannolikt smygförmågorna helt raderade. Från alla andra vinklar är smygförmågan i ett ostört fall ”inte” bättre än för något annat plan alls. Med dagens omvärldsbilder kommer stridspilotens bildskärm ändå att kunna ha erforderlig information på fiendens läge, länkade från andra källor – oavsett om han möter en motståndare rakt framifrån eller ej.
Ska piloternas flygsäkerhet, under långt framskjutna farliga uppdrag, kunna hållas är utvecklingen mot förarlösa stridsflygplan en ofrånkomlig utveckling som måste planeras redan idag. Här har de tvåsitsiga stridsflygplanen, där en pilot kan vara operatör av förarlösa flygplan, en stor fördel och det är en utveckling som borde uppmärksammans mer av dem som tar beslut för framtidens flygvapen.

Karl Eriksson May 15, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin