Iskander-M Ett ryskt markrobothot mot Sverige

Iskander markrobotar på basen Tjernjachovsk i Kaliningrad  är det i särklass största militära hotet mot Sverige (och Europa) efter det kalla krigets slut.

Iskander  är en markrobottyp på 3,8 ton som har ersatt den äldre Scudroboten.

Roboten finns i flera konventionella versioner med olika stridsspetsar – t.ex. klusterbomber, bränsle för luftsprängning och en med en förstärkt sprängverkan, har ett högt explosionsfragment i stridsspetsen – en för markpenetrerande bunkersprängning och en robot med en elektromagnetisk puls för förstöring av radarstationer mm. Roboten kan även bära kärnstridsspetsar vilket i det sistnämna konceptet är ett mycket allvarligt hot mot alla tidigare slutna INF-avtal och som principiellt inte tycks gälla längre.

Den första roboten prövades redan 1995 men efter att president Vladimir Putin 2004 presenterat en ny försvarsbudget för 2005 utvecklades en ny version Iskander-M. Den dåvarande ryske försvarsministern Sergej Ivanov sa att systemet skulle börja serietillverkas 2005 och mot slutet av detta år fanns de första robotarna operativa. Under 2006 serieproducerades Iskander-M och kostnaden för roboten minskade med 30 % . Ett antal länder har försökt köpa Iskander-systemet. De mest sannolika köparna, förutom Ryssland självt, är Kina, Indien och Sydkorea.

Den ballistiskt styrda roboten Iskander är överlägsen sin föregångare, Oka.  Iskander-M modell 9M723K1 systemet är utrustad med två fasta drivmedelssystem i enstegsroboten. Varje robot bär en stridsspets som kan ominriktas mot ett mål på bara några sekunder. Rörligheten med de mobila Iskander-enheterna gör att de är svåra att stoppa och inte minst svåra att hitta.

I flera år har det varit känt att Ryssland kommer att basera markrobotar av typen Iskander på en garnison i Tjernjachovsk i Kaliningrads Oblast. Ett par robotbataljoner bedöms vara operativa i slutet av 2017. Redan idag lär ryska soldater utbildas på systemet på Tjernjachovskbasen. Inget är officiellt känt om hur många Iskander-M det redan finns i närområdet.
Enligt ”Försvarets Forskningsinstitut FOI” har man under flera år i årsrapporterna tydligt varnat om Rysslands militära rustning men mycket lite har åstadkommits i motåtgärder t.ex. försvaret mot ballistiska robotar.  Lars Johan Wilderäng (Cornucopia) har sedan många år tillbaka i sin blogg offentligt riktat kritik på politisk undfallenhet kring existensen av Iskanderrobotarna i Kaliningrad och luftförsvaret mot desamma.

Redan idag har 152. Robotgardesbrigaden fyra viktiga utskjutningspositioner för sina operativa OTR-21 “Tochka” vid området Zelenyy Bor, öster om Tjernjachovsk.

Ryssland är redan idag förberett inta de baltiska länderna inom bara två dagar och Ryssland bedöms samtidigt kunna inleda en offensiv i en annan del av Europa då Natos styrkor sannolikt idag är oförmögna kunna avvärja en sådan attack. Bristerna inom Natos försvar är för närvarande stora.

Iskander-M
Iskander-M har en oroväckande räckvidd

Iskander-M eller SS-26 Stone kännetecknas av en hög mobilitet som ska vara svår att kunna slå ut med F35 stealthbombflygplan. Det tar bara 20 minuter för en markrobotenhet att sättas i operativ beredskap. Systemet kan slå mot mål på ett avstånd av upp till 500 kilometer, med en mycket hög precision. Roboten kan slå mot motståndarens trupp eller underjordiska kommandocentraler, beroende på vilka stridsspetsar som appliceras på robotarna.

Iskander och militär trupp i Kaliningrad kan lastas ombord på Östersjömarinens landstigningsfartyg i ett väl planerat och överraskande strategiskt överfall. Detta skulle kunna ske samordnat med en rysk invasion i Baltikum för att säkra västra flanken. Svensk beredskap är för ett sådant scenario är låg och möjligheterna att omedelbart slå tillbaka, om Ryssland redan har landssatt S-300 och S-400 luftvärnsrobotbataljoner kan ifrågasättas. Ett snabbt etablerat ryskt luftvärnsrobotsystem på Gotland skulle vara förödande för NATO att förstärka Baltikum men även ett fördelaktigt sätt för Ryssland skapa luftherravälde över Östersjön.

Amerikanska Patriotrobotar på svensk mark enligt värdlandsavtalet skulle om möjligt kunna lindra hotet från Iskander. Ändå är lösningen med Patriot långt ifrån tillfredsställande. Reaktionstiderna från upptäckt till bekämpning av den ballistiskt styrda Iskander-roboten är oerhört kort (det kan röra sig om några sekunder från upptäckt till robotavfyring) beroende på vilken typ av radar som används. De modernaste Patriotrobotarnas spaningsradar är utrustat med nya galliumnitridkretsar, som skulle kunna ge radarn en avsevärd utökade spaningsförmåga. En integration med Saab Giraffe 4A skulle om möjligt kunna ge de förutsättningar, som krävs för ett försvar mot ballistiska robotar men då bör ett regeringsbeslut snarast tas om en anskaffning för att om möjligt åstadkomma en systemintegration med våra egna luftförsvarsrobotar.

Ett effektivt luftvärnsrobotförsvar mot ballistiskt styrda robotar är m.a.o. en absolut nödvändighet just nu samt att försvarsstyrkan kan finnas när Iskander-M är operativt från senast 2018.

Kan inte Sverige skapa ett skydd mot ballistiskt styrda robotar finns en stor risk att örlogsfartygen i Karlskrona hamn samt 1/3-del av hela den svenska Gripenflygflottan (hälften av alla operativa Gripenplan) fredsuppställda i hangarerna kan slås ut i ett enda första slag.

En utslagning skulle vara fatalt för hela Försvarsmakten. En skärpt försvars- och säkerhetsförmåga måste oundgängligen skapas i närtid.

Saab Giraffe 4A
Saab Giraffe 4A radräckvidd från Södra Gotland

En luftvärnsrobotenhet måste kunna stå i hög beredskap dygnet runt, året om. Ryssland kan med några få minuters varsel skjuta upp Iskander-M och träffa mål runt hela södra Östersjön och angränsande landområden, inklusive södra Sverige och Gotland.
Notera att Iskander generellt har en konventionell laddning, men kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar. Systemet användes bland annat i Georgienkriget 2008. En enda Iskander-robot förstörde t.ex. 28 stridsvagnar tillhörande den georgiska stridsvagnsbataljonen i Gori.

JAS-planen kan idag inte bekämpa Iskander-M men det kan bli möjligt med nya JAS 39 E. Det skulle ändå behövas ett stort antal luftvärnsroboteldenheter, med tillhörande radarsystem, för att aktivt skapa ett skydd för en mängd mål – i så fall med mycket korta reaktionstider då markroboten antas ha en slutfart på Mach 5.0+.

Flygvapnet har bara tre flygflottiljer kvar samt två krigsbaser. Med Iskander-M landsatt på Gotland och på den ryska garnisonen vid Alakurtti i norra ryska Karelen, skulle praktiskt taget hela flygvapnets Gripenarsenal kunna slås ut i ett enda första slag som skulle betecknas som ett strategiskt överfall med mycket förödande konsekvenser.

Bristerna i det svenska försvaret är omvittnat. Det gamla Bas 90-systemet, med utspridda krigsflygbaser, är nedlagt. Flygvapnet har endast en Bas 90 (Hagshult) kvar i södra Sverige – inom räckhåll för Iskander med 700 km-räckvidd. Sverige saknar alltså idag alla möjligheter att skydda sig mot Iskander-M uppskjutna från Kaliningrad.

Fyra amerikanska fartyg med systemet Aegis kommer att stationeras på en spansk bas inom ramen för Natos europeiska robotförsvarssystem. De kommer enligt ett avtal med Polen att kunna operera på internationellt vatten i Östersjön och som ett alternativ skydda Nato mot ett Iskanderangrepp. Deras AEGIS ABM-RIM-161 kan slå mot semiballistiska eller ballistiska robotar under gång och på väg ner mot sitt mål. RIM-161 kan t.o.m. skjuta ner satelliter.

Landbaserade AEGIS ABM kommer sannolikt att komma grupperas i Polen och i Rumänien. USA är dock ännu inte riktigt på plats med AEGIS ABM i Polen och Rumänien. Att kunna skjuta ner ryska Iskanderrobotar tidigt torde vara av högsta prioritet om än USA med sin sjö- och markbasering i Östersjön, Polen och Rumänien försöker påstå att det är Iran som är det största hotet. Robotstationeringarna ska nämligen ligga mitt emellan Iran och Washington D.C. så att de kan bekämpa ballistiska robotar med sin flygbana rakt över. Man fruktar helt enkelt att Iran i framtiden kommer att bli det allra största hotet med sina ballistiska kärnvapenrobotar. USA kan permanentera AEGIS-utrustade örlogsfartyg i Östersjön – som t.ex. Ticonderogaklassens  robotkryssare eller Arleigh Burke-klassen robotjagare – Arleigh Burke är utrustat med 96 st RIM-161 i vertikala avfyrningstuber. Frågan är bara hur snabb och initial beredskap de kan hålla?

S-300 S-400 S-500
Räckvidd ryskt luftvärn

Ryssland har inom sitt luftförsvar bland annat de avancerade luftvärnsrobotsystem S-300, S-400 och  S-500. Ryssland ser knappast med blida ögon på den amerikanska närvaron i Östersjön samtidigt som Ryssland själva snabbt rustar upp sina styrkor. Endast ett misslyckande i Iskander-M S-300 – S-500 robotsystemutvecklingen skulle kunna minska hotet mot Sverige.

 

Ivan Petrov April 25, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Leave a Reply