Kvalificerat luftvärn på svenskt territorium – en nödvändighet när Iskander-M och Kalibr baseras i Kaliningrad

Den ryska grupperingen av markroboten Iskander-M i Kaliningrad är ett nytt och allvarligt hot mot Östersjönationerna. Alla nationer i Östersjöområdet försöker nu möta detta hot på olika sätt. Polen bedömer att läget är akut och försöker få luftvärnsroboten Patriot på plats i nordöstra delen av Polen, så snabbt som möjligt och nära gränsen till Kaliningrad.

Svenska politiker påstår, att det ändå inte finns någon omedelbar risk för att Iskander-M skall användas. Det som de inte nämner är att en risk skall värderas i form av kapacitet, resurser och intentioner. Det är möjligt att Ryssland idag inte har några intentioner, men ingen vet om Putin har denna avsikt i morgon eller i nästa vecka. Det vi vet är att kapacitet och resurser finns och därmed är det också ett hot som måste beaktas i varje nationell planering.

Den ryska 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk i Kaliningrads Oblast håller att utrustas med ett stort antal Iskander-M robotar som kan lastas på fordon (två på varje) och brigaden bedöms vara avses operativ i slutet av 2017. Förbandets omfattande infrastruktur och aktivitet indikerar att den övar för stridsuppgifter, där man snabbt och mobilt grupperar på svårupptäckta krigsuppställningsplatser, där brigaden dolt kan avfyra sina robotar.

iskander-mFrån Brusterort vid Kaliningrads västkust når Iskander-M med hög precision flyghangarerna på Kallinge och örlogsbasen i Karlskrona där de i en attack skulle slå ut en stor del av det svenska försvaret (first use scenario). USA och NATO har förstått hotet och avser gruppera Patriot luftvärnsrobotar så nära Kaliningrad som möjligt. De svenska politikerna har hittills uteslutit risken med “first use” det vill säga man bortser och blundar för Putins intentioner i morgon eller i nästa vecka, vilket skulle kunna bli förödande.

I riskbedömningen skall också Iskanders-M tekniska kapacitet värderas, inte enbart dess räckvidd. Robotens anflygningsfart är 2 100 – 2 600 m/s (Mach 6 – 7) och flyghöjden är 6 – 50 km. I dykvinkeln mot t.ex. flyghangarerna på Kallinge kan farten nå 10,0 Mach.  Intervallet mellan avfyringarna är mindre än en minut och den kan manövreras med belastningar upp emot 20 – 30 g. Den är utformad för att kunna undanmanövrerna bekämpning från MEADS. Det krävs mycket avancerade luftvärnsrobotar för att bekämpa en Iskander-M.  De första versionerna av Patriot har inte förmåga att bekämpa Iskander-M, utan det krävs senare versioner av Patriot.

rackvidd-tr-21-och-iskander-m

Ett lika allvarligt ryskt robothot, som nu plötsligt uppmärksammats av media, är de robotar, Kalibr, som de senaste av ryska marinens fartyg förses med. Roboten finns bland annat på korvetter av Bujan-klass, som ombaserats från Svarta Havet till Östersjön. Robotarna har även tidigare funnits i Östersjön, men då på så kallade Provturskommandon. Kalibr har visat sig vara mycket operativt, då robotar avfyrats från fartyg i Kaspiska Havet och i Medelhavet och träffat markmål i Syrien med mycket stor precision. Med en basering i Kaliningrad når markmålsversionen av Kalibr hela Europa.

 

kalibr

Skulle det mot förmodan bli konflikt i Östersjöområdet så är USA och Nato på plats, oavsett om Sverige vill det eller ej. Svenskt territorium behövs vid NATO:s försvar av Baltikum och utan tillgång till svenskt territorium så går inte Baltikum och Nordeuropa att försvaras, om vi menar ett konventionellt krig. USA/Nato är alltså tvingade in i Sverige för att kunna hjälpa sig själva. Det behövs ett kvalificerat luftvärn för att möta hot som Iskander-M och Kalibr. Hade den politiska viljan funnits i Sverige hade de kunnat bygga upp sitt försvar med kapacitet att bekämpa ryska markrobotar.

Ivan Petrov October 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Övningar att lägga på minnet

Atlantic Resolve (AR) är benämningen på USA:s och NATO:s militära aktiviteter för att öka säkerheten i östra Europa. AR innefattar ett stort antal åtgärder främst i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Ungern. Fler än 50 militära övningar har genomförts under 2016 inom ramen för AR.

Enligt beslut vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8 juli 2016 skall Storbritannien i Estland, Kanada i Lettland, Tyskland i Litauen och USA i Polen basera en bataljon vardera. Danmark och Frankrike kommer att stödja Storbritannien i Estland, Italien, Polen, Slovenien och Spanien stödjer Kanada i Lettland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge stödjer Tyskland i Litauen.Under 2017 kommer Visegrads-nationerna att gruppera och öva ett kompani i Estland, Lettland och Litauen. USA kommer ständigt att ha förband på plats i dessa nationer och rotera kompanierna i 90-dagarsperioder.

Det som nämnts ovan är insatser som avses att vara väl synliga

Det som sällan nämns är att många av övningsmoment inom AR även har till syfte att förbereda och öva försvaret av Baltikum. Den planeringen brukar vanligtvis benämnas Nato Operationsplan Eagle Guardian (EG).

Ryssland agerar på ett likartat sätt i Östersjöområdet med militära operativa förberedelser samt show-of-force. De ryska militära agerandena samt övriga åtgärder skall ses som offensiva motåtgärder mot EG. När det gäller ryska informationsoperationer är de oftast motåtgärder till AR samt stöd till egen strategisk och operativ planering.

I denna kontext skall vi se de militära aktiviteterna i Östersjöområdet. För att ge ett exempel i detta sammanhang kan nämnas de ryska offensiva flygningarna i Östersjön, bland annat den så kallade ”ryska påsken”. Den var främst riktad mot EG men även mot Sverige.

Under de närmaste 12 månaderna kommer vi att se en ökad militär aktivitet i Östersjöområdet. Som två exempel kan först nämnas den ryska övningen Zapad som kommer att visa Rysslands kapacitet och förmåga. Ett andra exempel är den svenska övningen Aurora som är en övning i Host Nations Support, det vill säga hur Sverige kan stödja andra nationers militära operationer i området.

Morten Frederiksen October 23, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Var skall de svenska värnpliktiga utbildas?

Sverige avser att med ett parlamentsbeslut under 2017 återuppta utbildningen av värnpliktiga soldater. Totalt avses cirka 4 000 soldater utbildas under 2018 och 8 000 soldater från 2019.

De stora utbildningsregementena finns inte längre kvar och utbildningsorganisationen är avvecklad.

Vilka skall utbilda de värnpliktiga och var skall utbildningen genomföras?

En praktisk lösning och en strategiskt tilltalande idé vore att utbilda en del av de svenska värnpliktiga i grannländerna.

Sverige och Finland har redan långgående avtal inom försvarsområdet. I de baltiska nationerna utbildade Sverige instruktörer under mer än ett decennium efter de baltiska nationerna frigörelse från Sovjetunionen.

Svenska värnpliktiga skulle kunna utbildas i Rovaniemi och i Dragsvid vid Nylands brigad i Finland samt i Tartu, Estland, Adaži, Lettland och Rukla, Litauen. Vid dessa platser är infrastukturen tillräcklig för att ta hand om en utökad utbildning på cirka 150 soldater. Detta för att snabbt komma igång med värnpliktsutbildningen och underlätta uppstarten för Sverige.

Några svenska officerare bör naturligtvis följa med, men annars torde värdnationerna klara av utbildningen. Svenskspråkiga officerare finns i Finland och även i de baltiska nationerna. Sverige utbildade fler än 100 officerare från de baltiska nationerna 1994 – 2004 och dessa är fullt svenskspråkiga. För övrigt är de baltiska officerarna kunskap i engelska utmärkta, så kommunikation under utbildning är inget avgörande problem.

Strategiskt vore det också en fördel att fler västnationer har militär trupp nära det alltmer aggressivt uppträdande Ryssland. Utbildning av värnpliktiga skulle då även ha en krigsavhållande effekt och öka såväl svensk som de svenska grannländernas säkerhet

 

 

 

Eva Nilsson October 18, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Tyskland tar ett större ansvar för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken

Förbundsrepubliken Tyskland har sedan det bildades haft en tillbakadragen roll i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken, till stor del beroende på det historiska arvet men också ett bekvämt sätt att låta segermakterna från andra världskriget ta ansvar för den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen och satsa på den tyska ekonomiska utvecklingen istället. Det har utan tvekan gått bra för förbundsstaten ur ett handelspolitiskt och ekonomiskt perspektiv. Landet är idag omtvistat som en av världens största industrinationer, med en kraftfull ekonomi och huvuddelen av medborgarna åtnjuter ett blomstrande välstånd.

Förbundsstaten har varit en trogen bundsförvant till USA och bedrivet sin försvarspolitik inom ramen för NATO-alliansen. Under senare år har krav ställts på att Tyskland ska ta en mer ledande roll inte bara inom EU, utan också totalt inom den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. De senare kraven har inte minst blivit aktuellt i och med att Storbritannien röstat för ett utträde ur EU. De enträgna amerikanska kraven på att de europiska NATO-medlemmarna ska uppfylla NATO:s krav på nationella försvarsanslag om 2 procent av BNP har också påverkat Tyskland ställningstagande. Men troligen är den ryska aggressiva politiken i närområdet och den islamistiska expansionen som varit de utlösande faktorerna för den tyska regeringens senaste försvars- och säkerhetspolitiska inriktning.

I den vitbok som försvarsministern presenterade för några veckor sedan vill regeringen ta ett större internationellt ansvar för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Detta ska ske genom att förbundsrepubliken ökar sina försvarsanslag och att landet tar ett större ansvar inom ramen för NATO.s försvarsplanering i Europa. Det är också intressant att notera att försvars- och säkerhetspolitiken även ska drivas inom ramen för EU. Denna möjlighet har öppnat sig i och med Storbritanniens aviserade utträde ur unionen. Flera EU-medlemmar uppfattar en försvars- och säkerhetspolitisk förskjutning till förmån för EU som positivt, inte minst Frankrike, som länge förespråkat ett djupare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, men även de försvarsalliansfria Sverige och Finland torde gynnas av en sådan strategiförskjutning.

Huvuddelen av de hot som idag riktas mot Västeuropa har andra utgångspunkter än rent försvarsrelaterade. De består oftast av en sammansatt komplex massa av politiska, ekonomiska, historiska och religiösa ambitioner och därtill kopplade motsättningar mellan olika etniciteter.  En annan positiv faktor med ett framtida utvecklat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, är den dramatiska utveckling som just nu sker i Turkiet. Erdoğans välregisserade avsekularisering i efterdyningarna av den misslyckade militärkuppen och hans återupptagna samarbete med Putins Ryssland kan mycket snabbt skapa friktioner gentemot den demokratiska delen av Europa. Om samarbetet mellan Turkiet och Ryssland utvecklas i positiv riktning och att EU och USA samtidigt riktar kritik mot Erdoğans inrikespolitik, finns det risk för att Turkiet blockerar beslut inom NATO, som inte kommer att gynna den säkerhetspolitiska utvecklingen i t ex. Nordeuropa.

En annan viktig fråga som påverkar EU och inte minst Tyskland är hur flyktinguppgörelsen mellan EU och Turkiet ska hanteras. Just nu låser uppgörelsen EU:s förutsättningar att agera gentemot den avdemokratiseringsprocess som nu snabbt sker i Turkiet. I Tyskland bor cirka 3 miljoner människor med turkiskt medborgarskap varav hälften även har tyskt medborgarskap. Denna starka befolkningsgrupp kan snabbt bli ett växande inrikespolitiskt problem för Tyskland, om stödet för Erdoğans politik bland den turkiska minoriteten Tyskland kvarstår. I skenet av denna negativa utveckling ska ses den tyska regeringens nyliga förslag om att öka den tyska förbundspolisens befogenheter och resurser. Förbundskanslern har med detta förslag accepterat socialdemokraternas starka invändningar mot att låta Bundeswehr stödja den polisiära antiterroristverksamheten i landet. Förslaget innebär en ökning med cirka 15 000 man inom den statliga polisen under de närmaste åren.  Försvarsmakten kommer istället att koncentreras mot uppgifter som utförs utanför landets gränser.

Det överhängande problemet är att den utveckling som nu sker i Turkiet, Syrien och Ukraina samt på Medelhavet sker mycket snabbt. Snabbare än vad de demokratiska beslutsprocesserna i Tyskland och i övriga Västeuropa kan hantera och agera kring. Hitintills har Europa i bästa fall reagerat på de snabba händelseförloppen och i många fall ser vi en ren passivitet till den negativa utvecklingen. För att skapa framförhållning och positiv beslutsmässighet i europeiska försvars- och säkerhetspolitiska frågor krävs att någon tar ledningen.

Förbundskanslern Merkel är den som har auktoriteten och verktygen att agera som Västeuropas okrönta kejsare. Problemet kvarstår alltjämt om hon har Förbundsdagen och det tyska folket med sig i denna synnerligen viktiga mission för ett fortsatt demokratiskt fritt blomstrande Europa.

William Johnson August 12, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Polen förstärker sitt robotförsvar

Polens förstärker sitt robotförsvar i sin modernisering av försvarsförmågan under åren 2017 till 2022. Polen förbättrar snabbt sitt försvar efter Rysslands annektering av Krim och inte minst efter Rysslands fortlöpande planering att utrusta Kaliningrads oblast med markroboten Iskander-M. Polen har avsatt cirka 10 miljarder amerikanska dollar på att anskaffa ett robotförsvarssystem och reserverat över 5 miljarder amerikanska dollar för kortdistansluftvärnsrobotar.

Polens försvarsminister Antoni Macierewicz har sagt att landet kommer att välja Raytheons Patriot luftvärnsrobotar. Tillkännagivandet kom efter undertecknandet av en avsiktsförklaring mellan tillverkaren och Polens statliga försvarskoncern PGZ.

Baseringen av de ryska markrobotarna 9K720 Iskander i Kaliningrads oblast bedöms som ett stort hot i Östersjöområdet. Markrobotsystemet har en räckvidd på 500 kilometer vilket utgör ett hot mot både Polens och Litauens huvudstäder men framför allt mot försvarsanläggningar i norra Europa. Polen ser det som ofrånkomligt krav att ha ett robotförsvar mot Iskander.

Iskander kan förutom att slå mot Polen och de baltiska nationerna även utsätta Tyskland och Sverige för mycket allvarliga skadeverkningar. Den polske försvarsministern Macierewicz sa den 17 maj att baseringen av Iskander får mycket negativa effekter för försvaret av norra Europa, framför allt för Nato operationsplan att förstärka och försvara de baltiska nationerna.

Det första Patriot systemet bedöms vara operativt i Polen tidigare än 2022. Förutom Patriot diskuteras i Polen Aegis Ashore, som är den landbaserade delen av Aegis ballistiska robotförsvar (BMD) system som redan finns på fartyg. Aegis Ashore bedöms anlända till Redzikowo 2018 samtidigt som det ryska Iskander-M i 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk bedöms vara operativt.

I den polska baseringen av robotförsvaret är varje kilometer närmare utskjutningsplatserna i Tjernjachovsk av betydelse. Den polska baseringen irriterar Ryssland och det ryska fördömandet fick stöd av den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier under Natomötet i Warszawa 8-9 juli som ansåg att man inte borde provocera Ryssland.

 

 

 

Morten Frederiksen August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Till glädje för Baltikum

Det svenska parlamentet, Riksdagen, godkände igår, 25 maj, värdlandsavtalet, Host Nation Support (HNS) med NATO. Godkännandet är till större glädje för de baltiska nationerna och Finland än Sverige självt. NATO försvar av de baltiska nationerna kan näppeligen göras utan tillgång till svenskt luft- och sjöterritorium.

Med HNS, som träder i kraft 1 juli 2016, kan NATO öva realistisk förstärkning av de baltiska nationerna försvar. Sverige har sedan 2010 deklarerat att “… … medlemskapet i Europeiska unionen innebär … … Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om … … ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland … …” Nu har denna utrikesdeklaration fått ett mer konkret innehåll än tidigare. Riksdagens godkännande av HNS bör ha kommit som en lättand för NATO inför toppmötet den 8-9 juli.

Det svenska stödet till de baltiska nationerna var omfattande efter deras frigörelse från Sovjetunionen 1991, men kom att minskas drastiskt efter att nationerna blev medlemmar i NATO 2004. På senare tid har diskussioner förts om att återta stödet och en beskrivning av de gemensamma operativa behoven finns i boken Friends in Need.

Vid NATO toppmöte den 8-9 juli i Warszawa väntas ett flertal beslut som stärker förmågan att försvara Baltikum. Till grund för försvaret ligger bland annat operationsplanen Eagle Guardian och svenska HNS kommer nu att underlätta för övningar i Östersjöområdet som baseras på operationsplanen. De övningar som är närmast i tiden är Anaconda (AN16) i Polen 7 – 17 juni Saber Strikes i Baltikum 27 maj – 22 juni och Baltops 3 – 18 juni. Dessa övningar genomförs innan HNS träder i kraft, men vi kommer troligen kunna notera övningsmoment som inkluderar stöd från svenskt luft- och sjöterritorium. Nästa år genomförs en övning, Aurora 2017, som inriktad på att öva HNS.

Karl Eriksson May 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Nytt svenskt stridsflygplan rullades ut den 18 maj 2016

Saab i Linköping, Sverige, visade för första gången upp nästa generations Gripenplan. JAS 39 Gripen E är en klonad version från det tidigare väl förtrogna stridsflygplanet JAS 39C/D.

Klockan 16:15 den 18 maj drogs väggarna bort på Saab och en inbjuden publik fick uppleva början på en ny stridsflygplansera. Det var en stor dag för Saab men också för Sverige.

Saab_Gripen_E
Saab Gripen E

Saab har visat att svensk flygindustri på kort tid kan leverera ett toppmodernt flygplan, något som endast ett fåtal länder i världen klarar av, sa Håkan Buskhe, VD Saab. Att planet tillhör spetsteknologins högst värderade idag har inte minst världens skickligaste stridsflygexpert, från den amerikanska ansedda flygtidskriften Aviation Week, Bill Sweetman, förklarat vara världens enda 6:e generationens nya stridsflygplan.

Saab_presenting_Gripen_E
Saab presenterar Gripen E

Hela presskåren var inbjuden till visningen av planet. Journalister kom från 14 olika länder. Många länder hade sina representanter med på roll-outen, spända på att få bekräftat hur bra stridsflygplanet skulle vara och se ut. Bland annat var svenske försvarrsministern Peter Hultqvist (Socialdemokrat), Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg, flygvapenchefen Mats Helgesson och Brasiliens flygvapenchef Nivaldo Luiz Rossato bland de stora föreläsarna som delgavs milstolpen och beviset på en förmåga att kunna bygga stridsflygplan av världsklass – ett s.k. ”Smart Fighters”.

Svenska Försvarsmakten ska köpa 60 stycken Gripen E vilka ska ersätta ca 100 JAS 39C/D mellan åren 2021-2023.

Nytt på Gripen E är motorn GE Aviation F414, ny AESA radar, större skrov, större bränsletankar, ny jaktrobot och nya sensorer, ett noshjul för eventuellt framtida hangarfartygsoperationer, mm. Gripen E är drygt 2 ton tyngre, har 20 procent förbättrad dragkraft och lär kunna super-cruisa i överljudfart utan efterbrännkammare.

Vapenlasten inrymmer bl.a. MBDAs Meteor bortom horisonten jaktrobot, Boeing GBU-38 SDM (small diameter bombs) av vilka 16 stycken ska kunna förvaras I fyra smarta vapenkapslar, Robot 15, mm

Omvärldsuppfattningen har fått ett lyft med mjukvaran MS20 inkluderande en radar processor till AESA sändare/mottagare, IRST (infrared search and track).  Mjukvaran MS20 har redan införts i operativa JAS 39C/D i svenska Flygvapnet– en bieffekt av kloningen från C/D till E versionen.

Framtiden för Saab
Slovakien funderar på att skaffa åtta JAS 39C/D. Bulgarien och Kroatien har visat intresse för Gripen. Belgien som ska köpa 30-36 nya stridsflygplan som ersättare för sina F-16.

Finland ska ersätta sina 48 F-18C/D 2025 och förhoppningen är att JAS 39E/F kan vara ett bästa alternativ.  Saab har diskuterat med Thailand om ett ytterligare köp av sex JAS 39C/D och eventuellt senare totalt 36 plan. Malaysia har visat ett intresse att hyra 16 Gripen.

Det är bara att hoppas att även Indien kan bestämma sig för ett köp av Gripen – kanske roll-outen kan få dem att inse betydelsen skaffa ett plan som verkligen kan bli ett ledande stridsflygplan i det indiska flygvapnet .

Huruvida antalet 60 nya Gripenplan är tillräckligt för Sverige i den nya hotbilden är osäkert. Gränsen för miniminivån i luftförsvarsförmåga kanske redan är passerad i och med den växande ryska hotbilden? Redan 100 plan kanske också är ett för litet antal i Flygvapnet?

Eva Nilsson May 21, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin