Kvalificerat luftvärn på svenskt territorium – en nödvändighet när Iskander-M och Kalibr baseras i Kaliningrad

Den ryska grupperingen av markroboten Iskander-M i Kaliningrad är ett nytt och allvarligt hot mot Östersjönationerna. Alla nationer i Östersjöområdet försöker nu möta detta hot på olika sätt. Polen bedömer att läget är akut och försöker få luftvärnsroboten Patriot på plats i nordöstra delen av Polen, så snabbt som möjligt och nära gränsen till Kaliningrad.

Svenska politiker påstår, att det ändå inte finns någon omedelbar risk för att Iskander-M skall användas. Det som de inte nämner är att en risk skall värderas i form av kapacitet, resurser och intentioner. Det är möjligt att Ryssland idag inte har några intentioner, men ingen vet om Putin har denna avsikt i morgon eller i nästa vecka. Det vi vet är att kapacitet och resurser finns och därmed är det också ett hot som måste beaktas i varje nationell planering.

Den ryska 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk i Kaliningrads Oblast håller att utrustas med ett stort antal Iskander-M robotar som kan lastas på fordon (två på varje) och brigaden bedöms vara avses operativ i slutet av 2017. Förbandets omfattande infrastruktur och aktivitet indikerar att den övar för stridsuppgifter, där man snabbt och mobilt grupperar på svårupptäckta krigsuppställningsplatser, där brigaden dolt kan avfyra sina robotar.

iskander-mFrån Brusterort vid Kaliningrads västkust når Iskander-M med hög precision flyghangarerna på Kallinge och örlogsbasen i Karlskrona där de i en attack skulle slå ut en stor del av det svenska försvaret (first use scenario). USA och NATO har förstått hotet och avser gruppera Patriot luftvärnsrobotar så nära Kaliningrad som möjligt. De svenska politikerna har hittills uteslutit risken med “first use” det vill säga man bortser och blundar för Putins intentioner i morgon eller i nästa vecka, vilket skulle kunna bli förödande.

I riskbedömningen skall också Iskanders-M tekniska kapacitet värderas, inte enbart dess räckvidd. Robotens anflygningsfart är 2 100 – 2 600 m/s (Mach 6 – 7) och flyghöjden är 6 – 50 km. I dykvinkeln mot t.ex. flyghangarerna på Kallinge kan farten nå 10,0 Mach.  Intervallet mellan avfyringarna är mindre än en minut och den kan manövreras med belastningar upp emot 20 – 30 g. Den är utformad för att kunna undanmanövrerna bekämpning från MEADS. Det krävs mycket avancerade luftvärnsrobotar för att bekämpa en Iskander-M.  De första versionerna av Patriot har inte förmåga att bekämpa Iskander-M, utan det krävs senare versioner av Patriot.

rackvidd-tr-21-och-iskander-m

Ett lika allvarligt ryskt robothot, som nu plötsligt uppmärksammats av media, är de robotar, Kalibr, som de senaste av ryska marinens fartyg förses med. Roboten finns bland annat på korvetter av Bujan-klass, som ombaserats från Svarta Havet till Östersjön. Robotarna har även tidigare funnits i Östersjön, men då på så kallade Provturskommandon. Kalibr har visat sig vara mycket operativt, då robotar avfyrats från fartyg i Kaspiska Havet och i Medelhavet och träffat markmål i Syrien med mycket stor precision. Med en basering i Kaliningrad når markmålsversionen av Kalibr hela Europa.

 

kalibr

Skulle det mot förmodan bli konflikt i Östersjöområdet så är USA och Nato på plats, oavsett om Sverige vill det eller ej. Svenskt territorium behövs vid NATO:s försvar av Baltikum och utan tillgång till svenskt territorium så går inte Baltikum och Nordeuropa att försvaras, om vi menar ett konventionellt krig. USA/Nato är alltså tvingade in i Sverige för att kunna hjälpa sig själva. Det behövs ett kvalificerat luftvärn för att möta hot som Iskander-M och Kalibr. Hade den politiska viljan funnits i Sverige hade de kunnat bygga upp sitt försvar med kapacitet att bekämpa ryska markrobotar.

Ivan Petrov October 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Övningar att lägga på minnet

Atlantic Resolve (AR) är benämningen på USA:s och NATO:s militära aktiviteter för att öka säkerheten i östra Europa. AR innefattar ett stort antal åtgärder främst i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Ungern. Fler än 50 militära övningar har genomförts under 2016 inom ramen för AR.

Enligt beslut vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8 juli 2016 skall Storbritannien i Estland, Kanada i Lettland, Tyskland i Litauen och USA i Polen basera en bataljon vardera. Danmark och Frankrike kommer att stödja Storbritannien i Estland, Italien, Polen, Slovenien och Spanien stödjer Kanada i Lettland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge stödjer Tyskland i Litauen.Under 2017 kommer Visegrads-nationerna att gruppera och öva ett kompani i Estland, Lettland och Litauen. USA kommer ständigt att ha förband på plats i dessa nationer och rotera kompanierna i 90-dagarsperioder.

Det som nämnts ovan är insatser som avses att vara väl synliga

Det som sällan nämns är att många av övningsmoment inom AR även har till syfte att förbereda och öva försvaret av Baltikum. Den planeringen brukar vanligtvis benämnas Nato Operationsplan Eagle Guardian (EG).

Ryssland agerar på ett likartat sätt i Östersjöområdet med militära operativa förberedelser samt show-of-force. De ryska militära agerandena samt övriga åtgärder skall ses som offensiva motåtgärder mot EG. När det gäller ryska informationsoperationer är de oftast motåtgärder till AR samt stöd till egen strategisk och operativ planering.

I denna kontext skall vi se de militära aktiviteterna i Östersjöområdet. För att ge ett exempel i detta sammanhang kan nämnas de ryska offensiva flygningarna i Östersjön, bland annat den så kallade ”ryska påsken”. Den var främst riktad mot EG men även mot Sverige.

Under de närmaste 12 månaderna kommer vi att se en ökad militär aktivitet i Östersjöområdet. Som två exempel kan först nämnas den ryska övningen Zapad som kommer att visa Rysslands kapacitet och förmåga. Ett andra exempel är den svenska övningen Aurora som är en övning i Host Nations Support, det vill säga hur Sverige kan stödja andra nationers militära operationer i området.

Morten Frederiksen October 23, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Polen förstärker sitt robotförsvar

Polens förstärker sitt robotförsvar i sin modernisering av försvarsförmågan under åren 2017 till 2022. Polen förbättrar snabbt sitt försvar efter Rysslands annektering av Krim och inte minst efter Rysslands fortlöpande planering att utrusta Kaliningrads oblast med markroboten Iskander-M. Polen har avsatt cirka 10 miljarder amerikanska dollar på att anskaffa ett robotförsvarssystem och reserverat över 5 miljarder amerikanska dollar för kortdistansluftvärnsrobotar.

Polens försvarsminister Antoni Macierewicz har sagt att landet kommer att välja Raytheons Patriot luftvärnsrobotar. Tillkännagivandet kom efter undertecknandet av en avsiktsförklaring mellan tillverkaren och Polens statliga försvarskoncern PGZ.

Baseringen av de ryska markrobotarna 9K720 Iskander i Kaliningrads oblast bedöms som ett stort hot i Östersjöområdet. Markrobotsystemet har en räckvidd på 500 kilometer vilket utgör ett hot mot både Polens och Litauens huvudstäder men framför allt mot försvarsanläggningar i norra Europa. Polen ser det som ofrånkomligt krav att ha ett robotförsvar mot Iskander.

Iskander kan förutom att slå mot Polen och de baltiska nationerna även utsätta Tyskland och Sverige för mycket allvarliga skadeverkningar. Den polske försvarsministern Macierewicz sa den 17 maj att baseringen av Iskander får mycket negativa effekter för försvaret av norra Europa, framför allt för Nato operationsplan att förstärka och försvara de baltiska nationerna.

Det första Patriot systemet bedöms vara operativt i Polen tidigare än 2022. Förutom Patriot diskuteras i Polen Aegis Ashore, som är den landbaserade delen av Aegis ballistiska robotförsvar (BMD) system som redan finns på fartyg. Aegis Ashore bedöms anlända till Redzikowo 2018 samtidigt som det ryska Iskander-M i 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk bedöms vara operativt.

I den polska baseringen av robotförsvaret är varje kilometer närmare utskjutningsplatserna i Tjernjachovsk av betydelse. Den polska baseringen irriterar Ryssland och det ryska fördömandet fick stöd av den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier under Natomötet i Warszawa 8-9 juli som ansåg att man inte borde provocera Ryssland.

 

 

 

Morten Frederiksen August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Korruption inom Östersjömarinen

Den 29 juni skakades Östersjömarinen av en utrensningsaktion, som saknar motstycke. Chefen för Östersjömarinen, viceamiral Viktor Kravtjuk, samt ett 50-tal högt uppsatta officerare sparkades, inklusive befälhavare på skvadrons- och brigadnivån.

Det är mycket ovanligt att Ryssland offentligt sparkar generalspersoner och officerare, även om det handlar om grov korruption. Att avskeden gjordes offentliga och som denna gång inte motiverades med hälsoskäl eller på grund av att personen gått i pension, vilket annars har varit en standardbeskrivning i Ryssland, är också ovanligt. Hur långt ner i organisationen som korruptionen fanns är emellertid ännu okänt. Uppenbarligen har brotten inom Östersjömarinen varit av så grov och allvarlig art att den centrala ledningen varit tvungen att agera kraftfullt.

Rykten säger att en kollision mellan en rysk Krasnodar dieselubåt och en polsk Kiloubåt liksom den akuta brister på bostäder för Östersjömarinens officerare var den utlösande faktorn. Avsedda nybyggnationer har inte genomförts, korruption och uppenbara ekonomiska brister uppdagades. Hur verksamheten skötts under de senaste åren är oklart, men de ekonomiska resurserna för Östersjömarinen har under den senaste tiden minskat drastiskt jämfört med tidigare.

Det torde vara osannolikt att plötsliga korruptionsförhållanden var anledningen till att Kravtjuk och många underordnade chefer sparkades. Den troligaste orsaken till utrensningen är att korruptionen pågått i flera år och nu gått för långt. Kravtjuk fick 2012 i uppdrag att omorganisera Kaliningrads försvarsregion, där mark-, sjö- och flygförband skulle samordnas under en enda ledning inom Östersjömarinen.

Återupprättandet av den 11. armékåren krävde nya baracker, bostäder, verkstäder, förråd, m.m. De resurser som tilldelades kom dock att användes till annat eller förskingrades. Östersjömarinen visade sig vara oförberedd att ta emot förband i våras då det saknades logementen och bostäder.

Den organiserade brottsligheten i regionen är en aktiv partner till Östersjömarinen och det uppges ha varit vanligt att diesel stals från Östersjöflottans fartyg. Kravtjuk var känd för att ha nära band med kriminella grupperingar i Kaliningrad, inklusive “Amber Baron” Viktor Bogdan.

Med andra ord verkar utrensningen inom Östersjömarinen vara en varningssignal till andra ryska militära befälhavare att när korruptionen får en negativ inverkan på stridsberedskapen kommer korruption inte att tolereras. Det kommer att resultera i långa straff och inte i den vanligtvis hedervärda pension som normalt ges till högre tjänstemän, när de grovt har misskött sig.

Karl Eriksson August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Integrationsproblem i ryska Östersjömarinen

Det har under en tid cirkulerat uppgifter om att de pågående förseningarna med driftsättningen av den ryska fregatten Admiral Gorshkov har att göra med brister i luftvärnssystemet. Integrationen av luftvärnsrobotsystemet Poliment Redut lär inte ha fungerat effektivt.

Systemet är Rysslands motsvarighet till amerikanska AEGIS-systemet och har fyra fasstyrda AESA-antenner, som kan målfölja 16 mål samtidigt. Systemet består av fyra eller åtta vertikala robotlavetter med tre olika typer av robotar. Korthållsroboten 9M100 som når upp till 15 km. Medeldistansroboten 9M96M som når 40-50 km. Långdistansroboten 9M96 som uppges ha en räckvidd på upp emot 150 km.

Det verkar nu som om problemen är mycket allvarligare än bara själva integrationen. En färsk rapport konstaterar att försvarsdepartementet har stoppat försöken med systemet på grund av de fortsatt allvarliga problemen med långdistansroboten 9M96. Problemen tycks uppstå efter redan efter tre sekunders robotflygning. Några rapporter anger att systemet fungerar mot mål upp till 40 km, men inte på längre avstånd. Troligen fungerar kort- och medeldistansrobotarna bra, men den långskjutande roboten dåligt.

Försök med systemet på Steregushchiy korvetten år 2014 visade att mål träffades på upp till 15 km avstånd med stöd av Furke-2 radarsystemets trots dess dåliga funktion.

Problemen lär ligga hos designbyrån som utformar robotarna enligt kraven från försvarsdepartementet. Fakels maskinkonstruktionsbyrå, som utvecklar robotarna saknar förmodligen resurser, teknik och utrustning, vars ursprung är från sovjettiden.

Systemet är avsett att installeras på såväl fregatter av klassen Admiral Gorsjkov som korvetter av klassen Steregusjtjij. Den ryska försvarsmakten står nu inför ett val när det gäller hur lång tid som den är villig med att vänta med en slutlig beställning av den redan länge försenade första fregatten av klassen Admiral Gorsjkov. Hittills har försvarsdepartementet inte varit villigt att beställa fregatten utan ett fullt fungerande luftvärnssystem.

Ivan Petrov August 7, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Till glädje för Baltikum

Det svenska parlamentet, Riksdagen, godkände igår, 25 maj, värdlandsavtalet, Host Nation Support (HNS) med NATO. Godkännandet är till större glädje för de baltiska nationerna och Finland än Sverige självt. NATO försvar av de baltiska nationerna kan näppeligen göras utan tillgång till svenskt luft- och sjöterritorium.

Med HNS, som träder i kraft 1 juli 2016, kan NATO öva realistisk förstärkning av de baltiska nationerna försvar. Sverige har sedan 2010 deklarerat att “… … medlemskapet i Europeiska unionen innebär … … Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om … … ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland … …” Nu har denna utrikesdeklaration fått ett mer konkret innehåll än tidigare. Riksdagens godkännande av HNS bör ha kommit som en lättand för NATO inför toppmötet den 8-9 juli.

Det svenska stödet till de baltiska nationerna var omfattande efter deras frigörelse från Sovjetunionen 1991, men kom att minskas drastiskt efter att nationerna blev medlemmar i NATO 2004. På senare tid har diskussioner förts om att återta stödet och en beskrivning av de gemensamma operativa behoven finns i boken Friends in Need.

Vid NATO toppmöte den 8-9 juli i Warszawa väntas ett flertal beslut som stärker förmågan att försvara Baltikum. Till grund för försvaret ligger bland annat operationsplanen Eagle Guardian och svenska HNS kommer nu att underlätta för övningar i Östersjöområdet som baseras på operationsplanen. De övningar som är närmast i tiden är Anaconda (AN16) i Polen 7 – 17 juni Saber Strikes i Baltikum 27 maj – 22 juni och Baltops 3 – 18 juni. Dessa övningar genomförs innan HNS träder i kraft, men vi kommer troligen kunna notera övningsmoment som inkluderar stöd från svenskt luft- och sjöterritorium. Nästa år genomförs en övning, Aurora 2017, som inriktad på att öva HNS.

Karl Eriksson May 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Iskander-M Ett ryskt markrobothot mot Sverige

Iskander markrobotar på basen Tjernjachovsk i Kaliningrad  är det i särklass största militära hotet mot Sverige (och Europa) efter det kalla krigets slut.

Iskander  är en markrobottyp på 3,8 ton som har ersatt den äldre Scudroboten.

Roboten finns i flera konventionella versioner med olika stridsspetsar – t.ex. klusterbomber, bränsle för luftsprängning och en med en förstärkt sprängverkan, har ett högt explosionsfragment i stridsspetsen – en för markpenetrerande bunkersprängning och en robot med en elektromagnetisk puls för förstöring av radarstationer mm. Roboten kan även bära kärnstridsspetsar vilket i det sistnämna konceptet är ett mycket allvarligt hot mot alla tidigare slutna INF-avtal och som principiellt inte tycks gälla längre.

Den första roboten prövades redan 1995 men efter att president Vladimir Putin 2004 presenterat en ny försvarsbudget för 2005 utvecklades en ny version Iskander-M. Den dåvarande ryske försvarsministern Sergej Ivanov sa att systemet skulle börja serietillverkas 2005 och mot slutet av detta år fanns de första robotarna operativa. Under 2006 serieproducerades Iskander-M och kostnaden för roboten minskade med 30 % . Ett antal länder har försökt köpa Iskander-systemet. De mest sannolika köparna, förutom Ryssland självt, är Kina, Indien och Sydkorea.

Den ballistiskt styrda roboten Iskander är överlägsen sin föregångare, Oka.  Iskander-M modell 9M723K1 systemet är utrustad med två fasta drivmedelssystem i enstegsroboten. Varje robot bär en stridsspets som kan ominriktas mot ett mål på bara några sekunder. Rörligheten med de mobila Iskander-enheterna gör att de är svåra att stoppa och inte minst svåra att hitta.

I flera år har det varit känt att Ryssland kommer att basera markrobotar av typen Iskander på en garnison i Tjernjachovsk i Kaliningrads Oblast. Ett par robotbataljoner bedöms vara operativa i slutet av 2017. Redan idag lär ryska soldater utbildas på systemet på Tjernjachovskbasen. Inget är officiellt känt om hur många Iskander-M det redan finns i närområdet.
Enligt ”Försvarets Forskningsinstitut FOI” har man under flera år i årsrapporterna tydligt varnat om Rysslands militära rustning men mycket lite har åstadkommits i motåtgärder t.ex. försvaret mot ballistiska robotar.  Lars Johan Wilderäng (Cornucopia) har sedan många år tillbaka i sin blogg offentligt riktat kritik på politisk undfallenhet kring existensen av Iskanderrobotarna i Kaliningrad och luftförsvaret mot desamma.

Redan idag har 152. Robotgardesbrigaden fyra viktiga utskjutningspositioner för sina operativa OTR-21 “Tochka” vid området Zelenyy Bor, öster om Tjernjachovsk.

Ryssland är redan idag förberett inta de baltiska länderna inom bara två dagar och Ryssland bedöms samtidigt kunna inleda en offensiv i en annan del av Europa då Natos styrkor sannolikt idag är oförmögna kunna avvärja en sådan attack. Bristerna inom Natos försvar är för närvarande stora.

Iskander-M
Iskander-M har en oroväckande räckvidd

Iskander-M eller SS-26 Stone kännetecknas av en hög mobilitet som ska vara svår att kunna slå ut med F35 stealthbombflygplan. Det tar bara 20 minuter för en markrobotenhet att sättas i operativ beredskap. Systemet kan slå mot mål på ett avstånd av upp till 500 kilometer, med en mycket hög precision. Roboten kan slå mot motståndarens trupp eller underjordiska kommandocentraler, beroende på vilka stridsspetsar som appliceras på robotarna.

Iskander och militär trupp i Kaliningrad kan lastas ombord på Östersjömarinens landstigningsfartyg i ett väl planerat och överraskande strategiskt överfall. Detta skulle kunna ske samordnat med en rysk invasion i Baltikum för att säkra västra flanken. Svensk beredskap är för ett sådant scenario är låg och möjligheterna att omedelbart slå tillbaka, om Ryssland redan har landssatt S-300 och S-400 luftvärnsrobotbataljoner kan ifrågasättas. Ett snabbt etablerat ryskt luftvärnsrobotsystem på Gotland skulle vara förödande för NATO att förstärka Baltikum men även ett fördelaktigt sätt för Ryssland skapa luftherravälde över Östersjön.

Amerikanska Patriotrobotar på svensk mark enligt värdlandsavtalet skulle om möjligt kunna lindra hotet från Iskander. Ändå är lösningen med Patriot långt ifrån tillfredsställande. Reaktionstiderna från upptäckt till bekämpning av den ballistiskt styrda Iskander-roboten är oerhört kort (det kan röra sig om några sekunder från upptäckt till robotavfyring) beroende på vilken typ av radar som används. De modernaste Patriotrobotarnas spaningsradar är utrustat med nya galliumnitridkretsar, som skulle kunna ge radarn en avsevärd utökade spaningsförmåga. En integration med Saab Giraffe 4A skulle om möjligt kunna ge de förutsättningar, som krävs för ett försvar mot ballistiska robotar men då bör ett regeringsbeslut snarast tas om en anskaffning för att om möjligt åstadkomma en systemintegration med våra egna luftförsvarsrobotar.

Ett effektivt luftvärnsrobotförsvar mot ballistiskt styrda robotar är m.a.o. en absolut nödvändighet just nu samt att försvarsstyrkan kan finnas när Iskander-M är operativt från senast 2018.

Kan inte Sverige skapa ett skydd mot ballistiskt styrda robotar finns en stor risk att örlogsfartygen i Karlskrona hamn samt 1/3-del av hela den svenska Gripenflygflottan (hälften av alla operativa Gripenplan) fredsuppställda i hangarerna kan slås ut i ett enda första slag.

En utslagning skulle vara fatalt för hela Försvarsmakten. En skärpt försvars- och säkerhetsförmåga måste oundgängligen skapas i närtid.

Saab Giraffe 4A
Saab Giraffe 4A radräckvidd från Södra Gotland

En luftvärnsrobotenhet måste kunna stå i hög beredskap dygnet runt, året om. Ryssland kan med några få minuters varsel skjuta upp Iskander-M och träffa mål runt hela södra Östersjön och angränsande landområden, inklusive södra Sverige och Gotland.
Notera att Iskander generellt har en konventionell laddning, men kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar. Systemet användes bland annat i Georgienkriget 2008. En enda Iskander-robot förstörde t.ex. 28 stridsvagnar tillhörande den georgiska stridsvagnsbataljonen i Gori.

JAS-planen kan idag inte bekämpa Iskander-M men det kan bli möjligt med nya JAS 39 E. Det skulle ändå behövas ett stort antal luftvärnsroboteldenheter, med tillhörande radarsystem, för att aktivt skapa ett skydd för en mängd mål – i så fall med mycket korta reaktionstider då markroboten antas ha en slutfart på Mach 5.0+.

Flygvapnet har bara tre flygflottiljer kvar samt två krigsbaser. Med Iskander-M landsatt på Gotland och på den ryska garnisonen vid Alakurtti i norra ryska Karelen, skulle praktiskt taget hela flygvapnets Gripenarsenal kunna slås ut i ett enda första slag som skulle betecknas som ett strategiskt överfall med mycket förödande konsekvenser.

Bristerna i det svenska försvaret är omvittnat. Det gamla Bas 90-systemet, med utspridda krigsflygbaser, är nedlagt. Flygvapnet har endast en Bas 90 (Hagshult) kvar i södra Sverige – inom räckhåll för Iskander med 700 km-räckvidd. Sverige saknar alltså idag alla möjligheter att skydda sig mot Iskander-M uppskjutna från Kaliningrad.

Fyra amerikanska fartyg med systemet Aegis kommer att stationeras på en spansk bas inom ramen för Natos europeiska robotförsvarssystem. De kommer enligt ett avtal med Polen att kunna operera på internationellt vatten i Östersjön och som ett alternativ skydda Nato mot ett Iskanderangrepp. Deras AEGIS ABM-RIM-161 kan slå mot semiballistiska eller ballistiska robotar under gång och på väg ner mot sitt mål. RIM-161 kan t.o.m. skjuta ner satelliter.

Landbaserade AEGIS ABM kommer sannolikt att komma grupperas i Polen och i Rumänien. USA är dock ännu inte riktigt på plats med AEGIS ABM i Polen och Rumänien. Att kunna skjuta ner ryska Iskanderrobotar tidigt torde vara av högsta prioritet om än USA med sin sjö- och markbasering i Östersjön, Polen och Rumänien försöker påstå att det är Iran som är det största hotet. Robotstationeringarna ska nämligen ligga mitt emellan Iran och Washington D.C. så att de kan bekämpa ballistiska robotar med sin flygbana rakt över. Man fruktar helt enkelt att Iran i framtiden kommer att bli det allra största hotet med sina ballistiska kärnvapenrobotar. USA kan permanentera AEGIS-utrustade örlogsfartyg i Östersjön – som t.ex. Ticonderogaklassens  robotkryssare eller Arleigh Burke-klassen robotjagare – Arleigh Burke är utrustat med 96 st RIM-161 i vertikala avfyrningstuber. Frågan är bara hur snabb och initial beredskap de kan hålla?

S-300 S-400 S-500
Räckvidd ryskt luftvärn

Ryssland har inom sitt luftförsvar bland annat de avancerade luftvärnsrobotsystem S-300, S-400 och  S-500. Ryssland ser knappast med blida ögon på den amerikanska närvaron i Östersjön samtidigt som Ryssland själva snabbt rustar upp sina styrkor. Endast ett misslyckande i Iskander-M S-300 – S-500 robotsystemutvecklingen skulle kunna minska hotet mot Sverige.

 

Ivan Petrov April 25, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin