Kvalificerat luftvärn på svenskt territorium – en nödvändighet när Iskander-M och Kalibr baseras i Kaliningrad

Den ryska grupperingen av markroboten Iskander-M i Kaliningrad är ett nytt och allvarligt hot mot Östersjönationerna. Alla nationer i Östersjöområdet försöker nu möta detta hot på olika sätt. Polen bedömer att läget är akut och försöker få luftvärnsroboten Patriot på plats i nordöstra delen av Polen, så snabbt som möjligt och nära gränsen till Kaliningrad.

Svenska politiker påstår, att det ändå inte finns någon omedelbar risk för att Iskander-M skall användas. Det som de inte nämner är att en risk skall värderas i form av kapacitet, resurser och intentioner. Det är möjligt att Ryssland idag inte har några intentioner, men ingen vet om Putin har denna avsikt i morgon eller i nästa vecka. Det vi vet är att kapacitet och resurser finns och därmed är det också ett hot som måste beaktas i varje nationell planering.

Den ryska 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk i Kaliningrads Oblast håller att utrustas med ett stort antal Iskander-M robotar som kan lastas på fordon (två på varje) och brigaden bedöms vara avses operativ i slutet av 2017. Förbandets omfattande infrastruktur och aktivitet indikerar att den övar för stridsuppgifter, där man snabbt och mobilt grupperar på svårupptäckta krigsuppställningsplatser, där brigaden dolt kan avfyra sina robotar.

iskander-mFrån Brusterort vid Kaliningrads västkust når Iskander-M med hög precision flyghangarerna på Kallinge och örlogsbasen i Karlskrona där de i en attack skulle slå ut en stor del av det svenska försvaret (first use scenario). USA och NATO har förstått hotet och avser gruppera Patriot luftvärnsrobotar så nära Kaliningrad som möjligt. De svenska politikerna har hittills uteslutit risken med “first use” det vill säga man bortser och blundar för Putins intentioner i morgon eller i nästa vecka, vilket skulle kunna bli förödande.

I riskbedömningen skall också Iskanders-M tekniska kapacitet värderas, inte enbart dess räckvidd. Robotens anflygningsfart är 2 100 – 2 600 m/s (Mach 6 – 7) och flyghöjden är 6 – 50 km. I dykvinkeln mot t.ex. flyghangarerna på Kallinge kan farten nå 10,0 Mach.  Intervallet mellan avfyringarna är mindre än en minut och den kan manövreras med belastningar upp emot 20 – 30 g. Den är utformad för att kunna undanmanövrerna bekämpning från MEADS. Det krävs mycket avancerade luftvärnsrobotar för att bekämpa en Iskander-M.  De första versionerna av Patriot har inte förmåga att bekämpa Iskander-M, utan det krävs senare versioner av Patriot.

rackvidd-tr-21-och-iskander-m

Ett lika allvarligt ryskt robothot, som nu plötsligt uppmärksammats av media, är de robotar, Kalibr, som de senaste av ryska marinens fartyg förses med. Roboten finns bland annat på korvetter av Bujan-klass, som ombaserats från Svarta Havet till Östersjön. Robotarna har även tidigare funnits i Östersjön, men då på så kallade Provturskommandon. Kalibr har visat sig vara mycket operativt, då robotar avfyrats från fartyg i Kaspiska Havet och i Medelhavet och träffat markmål i Syrien med mycket stor precision. Med en basering i Kaliningrad når markmålsversionen av Kalibr hela Europa.

 

kalibr

Skulle det mot förmodan bli konflikt i Östersjöområdet så är USA och Nato på plats, oavsett om Sverige vill det eller ej. Svenskt territorium behövs vid NATO:s försvar av Baltikum och utan tillgång till svenskt territorium så går inte Baltikum och Nordeuropa att försvaras, om vi menar ett konventionellt krig. USA/Nato är alltså tvingade in i Sverige för att kunna hjälpa sig själva. Det behövs ett kvalificerat luftvärn för att möta hot som Iskander-M och Kalibr. Hade den politiska viljan funnits i Sverige hade de kunnat bygga upp sitt försvar med kapacitet att bekämpa ryska markrobotar.

Ivan Petrov October 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Övningar att lägga på minnet

Atlantic Resolve (AR) är benämningen på USA:s och NATO:s militära aktiviteter för att öka säkerheten i östra Europa. AR innefattar ett stort antal åtgärder främst i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Ungern. Fler än 50 militära övningar har genomförts under 2016 inom ramen för AR.

Enligt beslut vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8 juli 2016 skall Storbritannien i Estland, Kanada i Lettland, Tyskland i Litauen och USA i Polen basera en bataljon vardera. Danmark och Frankrike kommer att stödja Storbritannien i Estland, Italien, Polen, Slovenien och Spanien stödjer Kanada i Lettland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge stödjer Tyskland i Litauen.Under 2017 kommer Visegrads-nationerna att gruppera och öva ett kompani i Estland, Lettland och Litauen. USA kommer ständigt att ha förband på plats i dessa nationer och rotera kompanierna i 90-dagarsperioder.

Det som nämnts ovan är insatser som avses att vara väl synliga

Det som sällan nämns är att många av övningsmoment inom AR även har till syfte att förbereda och öva försvaret av Baltikum. Den planeringen brukar vanligtvis benämnas Nato Operationsplan Eagle Guardian (EG).

Ryssland agerar på ett likartat sätt i Östersjöområdet med militära operativa förberedelser samt show-of-force. De ryska militära agerandena samt övriga åtgärder skall ses som offensiva motåtgärder mot EG. När det gäller ryska informationsoperationer är de oftast motåtgärder till AR samt stöd till egen strategisk och operativ planering.

I denna kontext skall vi se de militära aktiviteterna i Östersjöområdet. För att ge ett exempel i detta sammanhang kan nämnas de ryska offensiva flygningarna i Östersjön, bland annat den så kallade ”ryska påsken”. Den var främst riktad mot EG men även mot Sverige.

Under de närmaste 12 månaderna kommer vi att se en ökad militär aktivitet i Östersjöområdet. Som två exempel kan först nämnas den ryska övningen Zapad som kommer att visa Rysslands kapacitet och förmåga. Ett andra exempel är den svenska övningen Aurora som är en övning i Host Nations Support, det vill säga hur Sverige kan stödja andra nationers militära operationer i området.

Morten Frederiksen October 23, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Var skall de svenska värnpliktiga utbildas?

Sverige avser att med ett parlamentsbeslut under 2017 återuppta utbildningen av värnpliktiga soldater. Totalt avses cirka 4 000 soldater utbildas under 2018 och 8 000 soldater från 2019.

De stora utbildningsregementena finns inte längre kvar och utbildningsorganisationen är avvecklad.

Vilka skall utbilda de värnpliktiga och var skall utbildningen genomföras?

En praktisk lösning och en strategiskt tilltalande idé vore att utbilda en del av de svenska värnpliktiga i grannländerna.

Sverige och Finland har redan långgående avtal inom försvarsområdet. I de baltiska nationerna utbildade Sverige instruktörer under mer än ett decennium efter de baltiska nationerna frigörelse från Sovjetunionen.

Svenska värnpliktiga skulle kunna utbildas i Rovaniemi och i Dragsvid vid Nylands brigad i Finland samt i Tartu, Estland, Adaži, Lettland och Rukla, Litauen. Vid dessa platser är infrastukturen tillräcklig för att ta hand om en utökad utbildning på cirka 150 soldater. Detta för att snabbt komma igång med värnpliktsutbildningen och underlätta uppstarten för Sverige.

Några svenska officerare bör naturligtvis följa med, men annars torde värdnationerna klara av utbildningen. Svenskspråkiga officerare finns i Finland och även i de baltiska nationerna. Sverige utbildade fler än 100 officerare från de baltiska nationerna 1994 – 2004 och dessa är fullt svenskspråkiga. För övrigt är de baltiska officerarna kunskap i engelska utmärkta, så kommunikation under utbildning är inget avgörande problem.

Strategiskt vore det också en fördel att fler västnationer har militär trupp nära det alltmer aggressivt uppträdande Ryssland. Utbildning av värnpliktiga skulle då även ha en krigsavhållande effekt och öka såväl svensk som de svenska grannländernas säkerhet

 

 

 

Eva Nilsson October 18, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Brittiskt luftvärn i Estland

Den som under augusti i år flugit reguljärt till Estland och landat på Ämari, Tallinn, har kunnat notera ett resultat av besluten i Warszawa vid NATO:s toppmöte 8-9 juli.

Den 29 juli baserade Storbritannien bland annat ett luftvärnrobotkompani på Ämari. Förbandet kommer från 16th Regiment Royal Artillery och dess beväpning är Rapier FSC luftvärnsrobotar. Det har under de två första veckorna i augusti samövat med estniska förband, amerikanska flygvapnets A-10 Thunderbolt och brittiska flygvapnets Eurofighter Typhoon.

Rapier FSC har mycket god förmåga att verka mot obemannade farkoster, kryssningsrobotar, men även mot flygplan i hög hastighet på låg höjd. Det torde inte vara lika aktuellt för en aktör att flyga med UAV över Ämari idag som i april 2015.

Karl Eriksson August 17, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Tyskland tar ett större ansvar för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken

Förbundsrepubliken Tyskland har sedan det bildades haft en tillbakadragen roll i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken, till stor del beroende på det historiska arvet men också ett bekvämt sätt att låta segermakterna från andra världskriget ta ansvar för den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen och satsa på den tyska ekonomiska utvecklingen istället. Det har utan tvekan gått bra för förbundsstaten ur ett handelspolitiskt och ekonomiskt perspektiv. Landet är idag omtvistat som en av världens största industrinationer, med en kraftfull ekonomi och huvuddelen av medborgarna åtnjuter ett blomstrande välstånd.

Förbundsstaten har varit en trogen bundsförvant till USA och bedrivet sin försvarspolitik inom ramen för NATO-alliansen. Under senare år har krav ställts på att Tyskland ska ta en mer ledande roll inte bara inom EU, utan också totalt inom den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. De senare kraven har inte minst blivit aktuellt i och med att Storbritannien röstat för ett utträde ur EU. De enträgna amerikanska kraven på att de europiska NATO-medlemmarna ska uppfylla NATO:s krav på nationella försvarsanslag om 2 procent av BNP har också påverkat Tyskland ställningstagande. Men troligen är den ryska aggressiva politiken i närområdet och den islamistiska expansionen som varit de utlösande faktorerna för den tyska regeringens senaste försvars- och säkerhetspolitiska inriktning.

I den vitbok som försvarsministern presenterade för några veckor sedan vill regeringen ta ett större internationellt ansvar för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Detta ska ske genom att förbundsrepubliken ökar sina försvarsanslag och att landet tar ett större ansvar inom ramen för NATO.s försvarsplanering i Europa. Det är också intressant att notera att försvars- och säkerhetspolitiken även ska drivas inom ramen för EU. Denna möjlighet har öppnat sig i och med Storbritanniens aviserade utträde ur unionen. Flera EU-medlemmar uppfattar en försvars- och säkerhetspolitisk förskjutning till förmån för EU som positivt, inte minst Frankrike, som länge förespråkat ett djupare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, men även de försvarsalliansfria Sverige och Finland torde gynnas av en sådan strategiförskjutning.

Huvuddelen av de hot som idag riktas mot Västeuropa har andra utgångspunkter än rent försvarsrelaterade. De består oftast av en sammansatt komplex massa av politiska, ekonomiska, historiska och religiösa ambitioner och därtill kopplade motsättningar mellan olika etniciteter.  En annan positiv faktor med ett framtida utvecklat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, är den dramatiska utveckling som just nu sker i Turkiet. Erdoğans välregisserade avsekularisering i efterdyningarna av den misslyckade militärkuppen och hans återupptagna samarbete med Putins Ryssland kan mycket snabbt skapa friktioner gentemot den demokratiska delen av Europa. Om samarbetet mellan Turkiet och Ryssland utvecklas i positiv riktning och att EU och USA samtidigt riktar kritik mot Erdoğans inrikespolitik, finns det risk för att Turkiet blockerar beslut inom NATO, som inte kommer att gynna den säkerhetspolitiska utvecklingen i t ex. Nordeuropa.

En annan viktig fråga som påverkar EU och inte minst Tyskland är hur flyktinguppgörelsen mellan EU och Turkiet ska hanteras. Just nu låser uppgörelsen EU:s förutsättningar att agera gentemot den avdemokratiseringsprocess som nu snabbt sker i Turkiet. I Tyskland bor cirka 3 miljoner människor med turkiskt medborgarskap varav hälften även har tyskt medborgarskap. Denna starka befolkningsgrupp kan snabbt bli ett växande inrikespolitiskt problem för Tyskland, om stödet för Erdoğans politik bland den turkiska minoriteten Tyskland kvarstår. I skenet av denna negativa utveckling ska ses den tyska regeringens nyliga förslag om att öka den tyska förbundspolisens befogenheter och resurser. Förbundskanslern har med detta förslag accepterat socialdemokraternas starka invändningar mot att låta Bundeswehr stödja den polisiära antiterroristverksamheten i landet. Förslaget innebär en ökning med cirka 15 000 man inom den statliga polisen under de närmaste åren.  Försvarsmakten kommer istället att koncentreras mot uppgifter som utförs utanför landets gränser.

Det överhängande problemet är att den utveckling som nu sker i Turkiet, Syrien och Ukraina samt på Medelhavet sker mycket snabbt. Snabbare än vad de demokratiska beslutsprocesserna i Tyskland och i övriga Västeuropa kan hantera och agera kring. Hitintills har Europa i bästa fall reagerat på de snabba händelseförloppen och i många fall ser vi en ren passivitet till den negativa utvecklingen. För att skapa framförhållning och positiv beslutsmässighet i europeiska försvars- och säkerhetspolitiska frågor krävs att någon tar ledningen.

Förbundskanslern Merkel är den som har auktoriteten och verktygen att agera som Västeuropas okrönta kejsare. Problemet kvarstår alltjämt om hon har Förbundsdagen och det tyska folket med sig i denna synnerligen viktiga mission för ett fortsatt demokratiskt fritt blomstrande Europa.

William Johnson August 12, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Polen förstärker sitt robotförsvar

Polens förstärker sitt robotförsvar i sin modernisering av försvarsförmågan under åren 2017 till 2022. Polen förbättrar snabbt sitt försvar efter Rysslands annektering av Krim och inte minst efter Rysslands fortlöpande planering att utrusta Kaliningrads oblast med markroboten Iskander-M. Polen har avsatt cirka 10 miljarder amerikanska dollar på att anskaffa ett robotförsvarssystem och reserverat över 5 miljarder amerikanska dollar för kortdistansluftvärnsrobotar.

Polens försvarsminister Antoni Macierewicz har sagt att landet kommer att välja Raytheons Patriot luftvärnsrobotar. Tillkännagivandet kom efter undertecknandet av en avsiktsförklaring mellan tillverkaren och Polens statliga försvarskoncern PGZ.

Baseringen av de ryska markrobotarna 9K720 Iskander i Kaliningrads oblast bedöms som ett stort hot i Östersjöområdet. Markrobotsystemet har en räckvidd på 500 kilometer vilket utgör ett hot mot både Polens och Litauens huvudstäder men framför allt mot försvarsanläggningar i norra Europa. Polen ser det som ofrånkomligt krav att ha ett robotförsvar mot Iskander.

Iskander kan förutom att slå mot Polen och de baltiska nationerna även utsätta Tyskland och Sverige för mycket allvarliga skadeverkningar. Den polske försvarsministern Macierewicz sa den 17 maj att baseringen av Iskander får mycket negativa effekter för försvaret av norra Europa, framför allt för Nato operationsplan att förstärka och försvara de baltiska nationerna.

Det första Patriot systemet bedöms vara operativt i Polen tidigare än 2022. Förutom Patriot diskuteras i Polen Aegis Ashore, som är den landbaserade delen av Aegis ballistiska robotförsvar (BMD) system som redan finns på fartyg. Aegis Ashore bedöms anlända till Redzikowo 2018 samtidigt som det ryska Iskander-M i 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk bedöms vara operativt.

I den polska baseringen av robotförsvaret är varje kilometer närmare utskjutningsplatserna i Tjernjachovsk av betydelse. Den polska baseringen irriterar Ryssland och det ryska fördömandet fick stöd av den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier under Natomötet i Warszawa 8-9 juli som ansåg att man inte borde provocera Ryssland.

 

 

 

Morten Frederiksen August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Korruption inom Östersjömarinen

Den 29 juni skakades Östersjömarinen av en utrensningsaktion, som saknar motstycke. Chefen för Östersjömarinen, viceamiral Viktor Kravtjuk, samt ett 50-tal högt uppsatta officerare sparkades, inklusive befälhavare på skvadrons- och brigadnivån.

Det är mycket ovanligt att Ryssland offentligt sparkar generalspersoner och officerare, även om det handlar om grov korruption. Att avskeden gjordes offentliga och som denna gång inte motiverades med hälsoskäl eller på grund av att personen gått i pension, vilket annars har varit en standardbeskrivning i Ryssland, är också ovanligt. Hur långt ner i organisationen som korruptionen fanns är emellertid ännu okänt. Uppenbarligen har brotten inom Östersjömarinen varit av så grov och allvarlig art att den centrala ledningen varit tvungen att agera kraftfullt.

Rykten säger att en kollision mellan en rysk Krasnodar dieselubåt och en polsk Kiloubåt liksom den akuta brister på bostäder för Östersjömarinens officerare var den utlösande faktorn. Avsedda nybyggnationer har inte genomförts, korruption och uppenbara ekonomiska brister uppdagades. Hur verksamheten skötts under de senaste åren är oklart, men de ekonomiska resurserna för Östersjömarinen har under den senaste tiden minskat drastiskt jämfört med tidigare.

Det torde vara osannolikt att plötsliga korruptionsförhållanden var anledningen till att Kravtjuk och många underordnade chefer sparkades. Den troligaste orsaken till utrensningen är att korruptionen pågått i flera år och nu gått för långt. Kravtjuk fick 2012 i uppdrag att omorganisera Kaliningrads försvarsregion, där mark-, sjö- och flygförband skulle samordnas under en enda ledning inom Östersjömarinen.

Återupprättandet av den 11. armékåren krävde nya baracker, bostäder, verkstäder, förråd, m.m. De resurser som tilldelades kom dock att användes till annat eller förskingrades. Östersjömarinen visade sig vara oförberedd att ta emot förband i våras då det saknades logementen och bostäder.

Den organiserade brottsligheten i regionen är en aktiv partner till Östersjömarinen och det uppges ha varit vanligt att diesel stals från Östersjöflottans fartyg. Kravtjuk var känd för att ha nära band med kriminella grupperingar i Kaliningrad, inklusive “Amber Baron” Viktor Bogdan.

Med andra ord verkar utrensningen inom Östersjömarinen vara en varningssignal till andra ryska militära befälhavare att när korruptionen får en negativ inverkan på stridsberedskapen kommer korruption inte att tolereras. Det kommer att resultera i långa straff och inte i den vanligtvis hedervärda pension som normalt ges till högre tjänstemän, när de grovt har misskött sig.

Karl Eriksson August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin