Övningar att lägga på minnet

Atlantic Resolve (AR) är benämningen på USA:s och NATO:s militära aktiviteter för att öka säkerheten i östra Europa. AR innefattar ett stort antal åtgärder främst i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Ungern. Fler än 50 militära övningar har genomförts under 2016 inom ramen för AR.

Enligt beslut vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8 juli 2016 skall Storbritannien i Estland, Kanada i Lettland, Tyskland i Litauen och USA i Polen basera en bataljon vardera. Danmark och Frankrike kommer att stödja Storbritannien i Estland, Italien, Polen, Slovenien och Spanien stödjer Kanada i Lettland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge stödjer Tyskland i Litauen.Under 2017 kommer Visegrads-nationerna att gruppera och öva ett kompani i Estland, Lettland och Litauen. USA kommer ständigt att ha förband på plats i dessa nationer och rotera kompanierna i 90-dagarsperioder.

Det som nämnts ovan är insatser som avses att vara väl synliga

Det som sällan nämns är att många av övningsmoment inom AR även har till syfte att förbereda och öva försvaret av Baltikum. Den planeringen brukar vanligtvis benämnas Nato Operationsplan Eagle Guardian (EG).

Ryssland agerar på ett likartat sätt i Östersjöområdet med militära operativa förberedelser samt show-of-force. De ryska militära agerandena samt övriga åtgärder skall ses som offensiva motåtgärder mot EG. När det gäller ryska informationsoperationer är de oftast motåtgärder till AR samt stöd till egen strategisk och operativ planering.

I denna kontext skall vi se de militära aktiviteterna i Östersjöområdet. För att ge ett exempel i detta sammanhang kan nämnas de ryska offensiva flygningarna i Östersjön, bland annat den så kallade ”ryska påsken”. Den var främst riktad mot EG men även mot Sverige.

Under de närmaste 12 månaderna kommer vi att se en ökad militär aktivitet i Östersjöområdet. Som två exempel kan först nämnas den ryska övningen Zapad som kommer att visa Rysslands kapacitet och förmåga. Ett andra exempel är den svenska övningen Aurora som är en övning i Host Nations Support, det vill säga hur Sverige kan stödja andra nationers militära operationer i området.

Morten Frederiksen October 23, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Polen förstärker sitt robotförsvar

Polens förstärker sitt robotförsvar i sin modernisering av försvarsförmågan under åren 2017 till 2022. Polen förbättrar snabbt sitt försvar efter Rysslands annektering av Krim och inte minst efter Rysslands fortlöpande planering att utrusta Kaliningrads oblast med markroboten Iskander-M. Polen har avsatt cirka 10 miljarder amerikanska dollar på att anskaffa ett robotförsvarssystem och reserverat över 5 miljarder amerikanska dollar för kortdistansluftvärnsrobotar.

Polens försvarsminister Antoni Macierewicz har sagt att landet kommer att välja Raytheons Patriot luftvärnsrobotar. Tillkännagivandet kom efter undertecknandet av en avsiktsförklaring mellan tillverkaren och Polens statliga försvarskoncern PGZ.

Baseringen av de ryska markrobotarna 9K720 Iskander i Kaliningrads oblast bedöms som ett stort hot i Östersjöområdet. Markrobotsystemet har en räckvidd på 500 kilometer vilket utgör ett hot mot både Polens och Litauens huvudstäder men framför allt mot försvarsanläggningar i norra Europa. Polen ser det som ofrånkomligt krav att ha ett robotförsvar mot Iskander.

Iskander kan förutom att slå mot Polen och de baltiska nationerna även utsätta Tyskland och Sverige för mycket allvarliga skadeverkningar. Den polske försvarsministern Macierewicz sa den 17 maj att baseringen av Iskander får mycket negativa effekter för försvaret av norra Europa, framför allt för Nato operationsplan att förstärka och försvara de baltiska nationerna.

Det första Patriot systemet bedöms vara operativt i Polen tidigare än 2022. Förutom Patriot diskuteras i Polen Aegis Ashore, som är den landbaserade delen av Aegis ballistiska robotförsvar (BMD) system som redan finns på fartyg. Aegis Ashore bedöms anlända till Redzikowo 2018 samtidigt som det ryska Iskander-M i 152. robotgardesbrigaden i Tjernjachovsk bedöms vara operativt.

I den polska baseringen av robotförsvaret är varje kilometer närmare utskjutningsplatserna i Tjernjachovsk av betydelse. Den polska baseringen irriterar Ryssland och det ryska fördömandet fick stöd av den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier under Natomötet i Warszawa 8-9 juli som ansåg att man inte borde provocera Ryssland.

 

 

 

Morten Frederiksen August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Palatskupp i Moskva?

Det kommer fler och fler spekulationer om en möjlig palatskupp i Moskva, där Putin kan tänkas avsättas. Indikationerna på en förestående kupp är fåtaliga, men inte förty går det att finna grunder för en omvälvning.

Den ryska statsbudgeten har genom prisfallet på olja blivit mycket svag och inom en snar framtid bedöms statens budgetreserver vara förbrukade. När staten då inte längre har något eget kapital är det en attraktiv möjlighet för staten att förstatliga oligarkernas egendomar. Det är en utveckling, som de mycket sannolikt vill undvika och föregripa.

Ryssland (Ryska Federationen) är numera centralstyrt genom ett flertal beslut, som Putin varit initiativtagare till. Ryssland består idag av 89 stycken federationssubjekt, 21 republiker, 6 kraj, 50 oblast, 9 distrikt, 1 region och två städer, och de har mycket skiftande ekonomisk bärkraft. Flera av dessa subjekt skulle mer än gärna se, att det ekonomiska överskottet gynnade den egna lokala befolkningen och inte centralmakten.

På sin väg till makten har Putin kommit att köra över, ställa åt sidan och krossa många ledare. Ett flertal av dessa har sökt sig utomlands, där de bidar sin tid och väntar på förändringar.

Det sägs alltid i rysk media att Putin är omåttligt populär och att han har hela det ryska folkets samlade stöd. Det är korrekt, men det är samtidigt en dagsnotering. Vid en eventuell palatskupp kommer den ryska propagandan att inom två dygn ha ställt honom i en helt annan dager. Vi kommer att få se och höra hör Putin har roffat åt sig miljarder, hur han tog hand om sin familj, hur han ställt sig i centrum på andra bekostnad, mm, mm. Den ryska desinformationen och propagandaapparaten kommer snabbt att göra honom till en folkfiende.

Tiden kan snart vara inne för trängda oligarker, missnöjda ledare för subjekt och åsidosatta ledare att ta ett initiativ för förändring i Moskva. Var för sig är de ännu för svaga, men tillsammans kan de tre grupperna vara starka nog för en omvälvning. Putin måste å sin sida se till att deras intressen inte sammanfaller, utan på känt manér hålla dem splittrade.

En återupprepning av 1991 års händelser, då Sovjetunionen krackelerade är inte längre en omöjlighet. Ryssland kan inom ett halvår bestå av 10 stycken, kanske 20 stycken, nya självstyrande nationer/områden.

Morten Frederiksen May 11, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Ett nytt Europa?

Storbritannien genomför en folkomröstning den 23 juni, om nationen skall vara kvar inom EU eller lämna unionen. I spåren av folkomröstningen väntas Skottland och Nordirland agera, för att stanna kvar inom EU. Skottland vill kvar inom unionen av ekonomiska orsaker och Nordirland vill inte ha en yttre EU-gräns mot Irland. Nu kommer inte Storbritannien att falla sönder för att olika landsdelar är medlem i eller står utanför EU. Flera andra EU-nationer har liknande situation, t ex Danmark där Grönland inte är medlem.

Storbritannien bedöms ändock att bli försvagat såväl politiskt som ekonomiskt och det inverkar direkt på säkerheten i Östersjöområdet. Storbritannien har från sommaren 2016 åtagit sig att inom NATO-samarbetet bidra med en örlogsstyrka om en jagare (typ 45), en fregatt (HMS Iron Duke) och tre minsvepare. Örlogsstyrkan har bland annat Östersjön som sitt operationsområde. Ett inom EU delat Storbritannien kan inom NATO förenat Storbritannien få svårt att fullfölja dessa åtaganden. Beslut om örlogsstyrkan samt andra förstärkningsförband till Baltikum och östra Europa väntas vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8-9 juli 2016.

Tittar vi ännu längre fram i kristallkulan, så kan Donald Trump bli amerikansk president i januari 2017 och han har inte lovat att förstärka den amerikanska militära närvaron i Europa. Några månader därefter väljer Frankrike president och om Marine Le Pen väljs, så försvinner ytterligare expeditionär kapacitet. Östersjönationerna kan efter sommaren 2017 stå ganska ensamma om att hantera det ryska hotet i området.

Men, det kan ju gå bra också ……

Morten Frederiksen April 1, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Danmark går sin egen väg när det gäller Östersjösäkerheten

Den 13 maj skall de nordiska regeringscheferna träffa USA:s president Barack Obama i Vita Huset, för att bland annat diskutera miljö- och klimatfrågor, TTIP – det transatlantiska frihandelsavtalet, terrorism och våldsbejakande extremism samt kärnvapen och rustningsfrågor. Frågan om säkerhet och samarbete i Östersjön står också på agendan.

Medan Sverige och Finland, men också Norge, under de senaste åren har etablerat ett allt närmare säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete, väljer Danmark en annan väg för samarbete både när det gäller att stärka den nordisk-baltiska säkerheten och globalt.

Vid ett forskarseminarium på Köpenhamns universitet i december menade några av Danmarks ledande säkerhetspolitiska forskare att den naturliga samarbetspartnern för Danmark är Storbritannien – partner under de danska insatserna såväl i Irak som i Helmand, Afghanistan.

Genom att samverka med Storbritannien, kan danskarna fortsatt upprätthålla och stärka den länk till USA som upprättades och underhölls av dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen. Samtidigt får man genom samarbetet med Storbritannien även en koppling till Frankrike, som sedan några år har ett bilateralt säkerhets- och försvarssamarbete med britterna.

Medan de övriga nordiska länderna nu koncentrerar det säkerhets- och försvarspolitiska engagemanget till Östersjön och närområdet, fortsätter Danmark att driva en offensiv aktivistisk utrikespolitik som bland annat leder till militära styrkebidrag i Irak – och kanske även Syrien och Mali, parallellt med ett begränsat Östersjöengagemang i NATO-ram.

Det bärande argumentet i det danska motståndet mot ett nordiskt Östersjö- och närområdessamarbete är att Sverige och Finland inte är NATO-medlemmar. Frågan är om Washingtonmötet ger Danmark anledning att ompröva den ståndpunkten. USA och president Obama kan ha en Östersjöagenda som skiljer sig från den köpenhamnska.

Morten Frederiksen March 30, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin