Brittiskt luftvärn i Estland

Den som under augusti i år flugit reguljärt till Estland och landat på Ämari, Tallinn, har kunnat notera ett resultat av besluten i Warszawa vid NATO:s toppmöte 8-9 juli.

Den 29 juli baserade Storbritannien bland annat ett luftvärnrobotkompani på Ämari. Förbandet kommer från 16th Regiment Royal Artillery och dess beväpning är Rapier FSC luftvärnsrobotar. Det har under de två första veckorna i augusti samövat med estniska förband, amerikanska flygvapnets A-10 Thunderbolt och brittiska flygvapnets Eurofighter Typhoon.

Rapier FSC har mycket god förmåga att verka mot obemannade farkoster, kryssningsrobotar, men även mot flygplan i hög hastighet på låg höjd. Det torde inte vara lika aktuellt för en aktör att flyga med UAV över Ämari idag som i april 2015.

Karl Eriksson August 17, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Korruption inom Östersjömarinen

Den 29 juni skakades Östersjömarinen av en utrensningsaktion, som saknar motstycke. Chefen för Östersjömarinen, viceamiral Viktor Kravtjuk, samt ett 50-tal högt uppsatta officerare sparkades, inklusive befälhavare på skvadrons- och brigadnivån.

Det är mycket ovanligt att Ryssland offentligt sparkar generalspersoner och officerare, även om det handlar om grov korruption. Att avskeden gjordes offentliga och som denna gång inte motiverades med hälsoskäl eller på grund av att personen gått i pension, vilket annars har varit en standardbeskrivning i Ryssland, är också ovanligt. Hur långt ner i organisationen som korruptionen fanns är emellertid ännu okänt. Uppenbarligen har brotten inom Östersjömarinen varit av så grov och allvarlig art att den centrala ledningen varit tvungen att agera kraftfullt.

Rykten säger att en kollision mellan en rysk Krasnodar dieselubåt och en polsk Kiloubåt liksom den akuta brister på bostäder för Östersjömarinens officerare var den utlösande faktorn. Avsedda nybyggnationer har inte genomförts, korruption och uppenbara ekonomiska brister uppdagades. Hur verksamheten skötts under de senaste åren är oklart, men de ekonomiska resurserna för Östersjömarinen har under den senaste tiden minskat drastiskt jämfört med tidigare.

Det torde vara osannolikt att plötsliga korruptionsförhållanden var anledningen till att Kravtjuk och många underordnade chefer sparkades. Den troligaste orsaken till utrensningen är att korruptionen pågått i flera år och nu gått för långt. Kravtjuk fick 2012 i uppdrag att omorganisera Kaliningrads försvarsregion, där mark-, sjö- och flygförband skulle samordnas under en enda ledning inom Östersjömarinen.

Återupprättandet av den 11. armékåren krävde nya baracker, bostäder, verkstäder, förråd, m.m. De resurser som tilldelades kom dock att användes till annat eller förskingrades. Östersjömarinen visade sig vara oförberedd att ta emot förband i våras då det saknades logementen och bostäder.

Den organiserade brottsligheten i regionen är en aktiv partner till Östersjömarinen och det uppges ha varit vanligt att diesel stals från Östersjöflottans fartyg. Kravtjuk var känd för att ha nära band med kriminella grupperingar i Kaliningrad, inklusive “Amber Baron” Viktor Bogdan.

Med andra ord verkar utrensningen inom Östersjömarinen vara en varningssignal till andra ryska militära befälhavare att när korruptionen får en negativ inverkan på stridsberedskapen kommer korruption inte att tolereras. Det kommer att resultera i långa straff och inte i den vanligtvis hedervärda pension som normalt ges till högre tjänstemän, när de grovt har misskött sig.

Karl Eriksson August 9, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Till glädje för Baltikum

Det svenska parlamentet, Riksdagen, godkände igår, 25 maj, värdlandsavtalet, Host Nation Support (HNS) med NATO. Godkännandet är till större glädje för de baltiska nationerna och Finland än Sverige självt. NATO försvar av de baltiska nationerna kan näppeligen göras utan tillgång till svenskt luft- och sjöterritorium.

Med HNS, som träder i kraft 1 juli 2016, kan NATO öva realistisk förstärkning av de baltiska nationerna försvar. Sverige har sedan 2010 deklarerat att “… … medlemskapet i Europeiska unionen innebär … … Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om … … ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland … …” Nu har denna utrikesdeklaration fått ett mer konkret innehåll än tidigare. Riksdagens godkännande av HNS bör ha kommit som en lättand för NATO inför toppmötet den 8-9 juli.

Det svenska stödet till de baltiska nationerna var omfattande efter deras frigörelse från Sovjetunionen 1991, men kom att minskas drastiskt efter att nationerna blev medlemmar i NATO 2004. På senare tid har diskussioner förts om att återta stödet och en beskrivning av de gemensamma operativa behoven finns i boken Friends in Need.

Vid NATO toppmöte den 8-9 juli i Warszawa väntas ett flertal beslut som stärker förmågan att försvara Baltikum. Till grund för försvaret ligger bland annat operationsplanen Eagle Guardian och svenska HNS kommer nu att underlätta för övningar i Östersjöområdet som baseras på operationsplanen. De övningar som är närmast i tiden är Anaconda (AN16) i Polen 7 – 17 juni Saber Strikes i Baltikum 27 maj – 22 juni och Baltops 3 – 18 juni. Dessa övningar genomförs innan HNS träder i kraft, men vi kommer troligen kunna notera övningsmoment som inkluderar stöd från svenskt luft- och sjöterritorium. Nästa år genomförs en övning, Aurora 2017, som inriktad på att öva HNS.

Karl Eriksson May 26, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Danmark köper 27 stycken F-35 JSF för 20 miljarder DKR

Efter cirka 10 år av dansk ångest och hopplöshet presenterades den 5 maj äntligen den danska regeringens beslut om vilken avlösaren till F-16 kommer att bli – det är en suverän vinnare, enligt den danska vetenskapen – Lockheed Martins F-35A Lightning II.
Statsminister Lars Løkke Rasmussen (V) och försvarsminister Peter Christensen (V) berättade att regeringen, innan förhandlingarna i Folketinget, kommit fram till att Danmark ska köpa 27 stycken stridsflygplan av typen F-35A Lightning II Joint Strike Fighter för cirka 20 miljarder DKR. F-35A anses vara världens förnämsta smygflygplan och klassas som femte generationens flygplan, men med kostnader som sprängt alla gränser.

Symtomatiskt kom det danska beslutet strax före det nordiskt-amerikanska Washingtonmötet 13 maj och i tid före NATO toppmöte 8-9 juli. En samstämmig analys från danska politiker och journalister är att Danmark med köpet av amerikansk högteknologi också köper inflytande i Washington.

Svenska Försvarets Forskningsinstitut, som är regeringens officiella underrättelsekälla, har under många år kraftfullt varnat nordiska politiker för det snabbt växande ryska militära hotet och pekat på behovet av nordiskt samarbete. Norge och Danmark har i ett flertal beslut under senare år valt en annan linje och det är fullt möjligt att dessa beslut förmodligen försvagat NATO:s och partnerländerna Sveriges och Finlands gemensamma operativa förmåga i det skandinaviska operationsområdet snarare än att ha förstärkt den.

I slutstriden om det danska stridsflygplansköpet fanns också Boeings F/A-18E/F Super Hornet samt BAE Eurofighter/ Typhoon med. Dessvärre fanns inte Saab JAS 39 E/F med i slutstriden, av okända och tvivelaktiga skäl. Saab lämnade uppköpsförhandlingarna 2011. Man kan fråga sig om det ens funnits minsta lilla diskussion om det nordiska säkerhets- och försvarsarbetet i det danska beslutet? Varför dög inte Gripen? Inflytande i Washington är viktigare än samarbete och ekonomi. Franska Rafael svarade inte ens på den danska Request for Information.

Att kostnaderna för 27 stycken F-35 inte är så mycket högre än kostnaderna för 30 stycken JAS 39 E Gripen (omkring 30 miljarder SEK) kan förvåna med tanke på de stora kostnader det varit i att utveckla Joint Strike Fighter. Enligt Joint Strike Fighters kontor har F-35A sjunkit i pris till 90 miljoner US $ per flygplan.

Att Gripen slår F-35 i operativa kostnader – d.v.s. kostnaderna för vad ett stridsflygplan kostar i vardagslag och under en hel livslängd, har inte presenterats i det danska beslutet. Vi vet dock att kostnaderna per flygtimme för F-35 för tre år sedan angavs ha varit ca fyra gånger högre än för JAS 39E.

Kostnader per flygtimme; Källa: Janes
JAS 39 E cirka US $ 4 750/flygtimme
F-16MLU cirka US $7 000/flygtimme
F/A-18E/F cirka US $12 000/flygtimme
Rafale cirka US $16 000/flygtimme
Eurofighter cirka US $18 000/flygtimme
F-35A cirka US $21 000/flygtimme
F-35B och C cirka US $31 000/flygtimme

Priset på F-35 har sjunkit avsevärt jämfört med för hur det såg ut för några år sedan. Orsaken tros finnas i Joint Strike Fighter Program Office som är en grupp med en strävan att skapa en effektiv familj med F-35A, -B, och -C med sina signifikanta olika uppdrag och resursbehov. Överlåter man istället detta program till alla dem som kommer att flyga med F-35 i respektive F-35 länders försvar bidrar man till en mer korrekt kostnad och att inriktningen av ansvaret och ansvarsskyldigheterna tillfaller användaren. Eliminerar man F-35 gemensamma programkontor och navet i en gigantisk verksamhet som sträcker sig över tre amerikanska kontinenter och 12 nationer, kan man spara mycket pengar som kan ge ännu billigare stridsflygplan.

De danska F-16 planen har fungerat väl under de 37 år som de har varit i operativ tjänst i det danska flygvapnet – som bomb-, spanings-, attack- och jaktflygplan. I flera internationella uppdrag, har danska F-16 plan totalt fällt tusentals precisionsstyrda bomber. Enbart under kriget i Libyen fälldes det nästan 1 000 precisionsstyrda bomber av typen GBU-12. Det finns knappast någon anmärkning på att civila mål skulle ha skadats.

27 stycken F-35 ersätter inte numerärt de nuvarande 48 stycken danska F-16 + 14 reservplan, vilket ska vara klart före 2025. F-16 gångtidsförlängning i MLU programmet har varit en succé men räcker inte till längre. Tillgängligheten på F-16MLU har den sista tiden varit på en mycket låg nivå samtidigt som rekryteringen av piloter och flygtekniker inte har förbättrat läget – en situation som varit alarmerande i de flesta Natoländer och även i USA de senaste åren.

Luftförsvaret av sydöstra Östersjön med Bornholm, Grönland med dess arktiska område samt Färöarna med Nordsjön kräver stora resurser. Man kan därför fråga sig om Danmark har passerat gränsen för hur mycket man kan minska i antal på flygplansflottan? Sak samma gäller för Nato. Hur mycket resurser det går för att skydda alla fartygskonvojer i kris eller krig? Till och med US Navy har begränsade resurser och en aktuell fråga inför NATO:s toppmöte i juli är om NATO:s medlemsstater kommer att ta ett större ansvar för sina respektive försvar själva utan att be USA om hjälp i en krissituation.

Att förklara skillnaden mellan specifikation och stridseffekt mellan stridsflygplan skulle ta en orimligt stor plats försöka reda ut här – det är inte så enkelt att jämföra flygplan. Många detaljer utelämnas ofta i jämförelserna beroende på att de antingen är hemliga eller för komplexa att förklara. Även om det ena stridsflygplanet har en modernare teknik än det andra så är piloten, teknikerna, operatörerna och den pilotanpassade omvärldsbilds-presentationen allra viktigast. I den hävdar sig till exempel JAS 39 Gripens operativa personal minst lika bra som alla andra stridsflygplan i den nya generationen – de marginella skillnaderna går knappast att räkna på.

Det inre vapenlastutrymmet i F-35 är begränsat till fyra vapenbalkar varav minst två måste vara anpassade för AIM-120 AMRAAM för egenskydd. Utöver denna last på F-35 kan vapenbalkar appliceras på vingarna. Då kan de danska F-35 piloterna definitivt glömma stelth(smyg)förmågan och möjligheter kunna undgå mycket avancerade fientliga luftvärnsrobotar (typ S-300, -400 och -500, Pantsir m.fl).

Smygförmågan har F-35 möjligen endast rakt framifrån, flygplan mot flygplan, utan egna externt hängda vapen. I realiteten är smygförmågan marginell och knappt mätbar. Med telekrigsutrustning i stridsflygplanen är sannolikt smygförmågorna helt raderade. Från alla andra vinklar är smygförmågan i ett ostört fall ”inte” bättre än för något annat plan alls. Med dagens omvärldsbilder kommer stridspilotens bildskärm ändå att kunna ha erforderlig information på fiendens läge, länkade från andra källor – oavsett om han möter en motståndare rakt framifrån eller ej.
Ska piloternas flygsäkerhet, under långt framskjutna farliga uppdrag, kunna hållas är utvecklingen mot förarlösa stridsflygplan en ofrånkomlig utveckling som måste planeras redan idag. Här har de tvåsitsiga stridsflygplanen, där en pilot kan vara operatör av förarlösa flygplan, en stor fördel och det är en utveckling som borde uppmärksammans mer av dem som tar beslut för framtidens flygvapen.

Karl Eriksson May 15, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Styrkebalansen och beredskapen i Östersjöområdet

Balansen och beredskapen kommer att sättas på prov och testas i september nästa år. Ryssland planerar att genomföra en av sina större strategiska övningar, Zapad 2017, samtidigt som Sverige genomför Försvarsmaktsövningen, Aurora 2017.

Den ryska övningen kommer sannolikt att omfatta fler än 80 000 soldater och sjömän med ett övningsområde som inkluderar Kaliningradexklaven och Östersjön. Den svenska övningen omfattar drygt 16 000 soldater och sjömän med ett scenario där Sverige utsätts för ett överraskande strategiskt anfall. Host Nation Support (HNS), värdlandsavtal kommer att övas.

NATO förbereder de baltiska nationerna inför det växande ryska hotet genom att planera för och öva styrkeförstärkningar. Ifjol, 1 september 2015, beslöt NATO att sex stycken mindre staber NATO Force Integration Unit (NFIU) om cirka 40 personer med mycket kort varsel skall kunna baseras i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen eller Rumänien. NFIU skall förklaras operativa vid NATO:s toppmöte i Warszawa den 8-9 juli 2016.

De baltiska NFIUs övades den 9-15 november 2015 samtidigt som NATO:s Allied Rapid Reaction Corps (ARRC). Det var första gången som ARRC övade i Baltikum. I stabsövningen, Arrcade Fusion 15, deltog cirka 1 700 personer från 20 stycken NATO-nationer samt från Sverige. ARRC HQ ombaserade från Gloucestershire, Storbritannien, till Lielvarde flygbas, Lettland. Vi kan anta, att vid en kris i Östersjöområdet och vid en förstärkning av Baltikum kommer ARRC HQ samt NFIUs att aktiveras. Svenskt sjö- och luftterritorium torde behövas.

Sverige har deltagit i en förstärkningsövning (stabsövning) under 2015 samt planerar för att öva HNS i september 2017. Den svenska förmågan och kapaciteten samt senfärdigheten är till nackdel för försvaret av de baltiska nationerna.

Vi avser, att återkomma med fler analyser och synpunkter allteftersom mer information blir offentlig.

Under tiden, fram till de större övningarna i september 2017, kan vi förvänta oss ryska informationsoperationer riktade mot konceptet och principerna för försvaret av Baltikum.

I kommande artiklar kommer vi att utveckla vår syn på dessa informationsoperationer.

Karl Eriksson April 4, 2016

Share this post
Facebooktwittergoogle_pluslinkedin